Dags att släppa in solen

”Bara att bita ihop till påska” skrev jag då, där i början av året. Och som jag bitit och så trött jag är efter allt krampaktigt uthållande. Men nu står jag här, första kvällen på påsklovet. Jag hoppas innerligt att det blir lite lättare nu. Psykiskt. För rent fysiskt blir det till att ta i. En lägenhet ska plockas ihop, rensas och städas. En bunt prov ska rättas och en trave labbrapporter. Sedan, efter påsklovet, tre dagar till innan den ihoppackade lägenheten ska flyttas, ja alltså inte själva lägenheten då utan innehållet. Ett hem.

Efter det har vi helt oberoende restriktioner en trädgård och en bil som kan ta oss mot lite nya vidder.

Då kanske också våren tar sig in till det här gråtunga hösthjärtat. Då kanske solen får kännas mer som en hyllning än en retsam onårbar lockelse.

”Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.”

Ur Karin Boye ”Ja visst gör det ont”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s