Namaste

Nyss hemkommen från träningen idag fick jag en insikt.

Träning har betytt lite olika saker för mig under olika perioder i mitt liv. När jag var liten testade jag på det mesta tills jag fastnade för volleyboll. Under min studenttid spelade jag på en relativt hög nivå. Jag älskade verkligen matcherna. Att få tävla. Att få lyckas. Det gjorde ju jag såklart inte hela tiden, men jag satsade verkligen på det fullt ut. Träning var prestation för mig. När jag slutade spela volleyboll så följde den synen på träningen med. Alltid mot något mål och ständigt jämföra mig med andra.

Det som slog mig idag efter träningen var att det inte alls är lika mycket så nu. Jag har nått ett ställe i mitt liv där syftet med träning är mitt välbefinnande. Jag behöver inte längre räkna kilometertider eller snegla på hur många armhävningar personen bredvid mig orkar.

Så att träna mammaträning på en crossfit-anläggning kanske inte är optimalt för ett sånt mindset. Men det ligger nära hemmet och jag kan själv bestämma vad den träningen ska betyda för mig. Sen yogar jag lite här hemma, det är närmre och precis vad jag behöver. Det finns något som är väldigt genuint och essentiellt med yoga som jag inte riktigt kan förklara.

Annonser