Du är färgerna i mitt liv

Du tassade in till oss vid fem imorse. Jag följde dig tillbaka till sängen och när jag satt där bredvid dig minns jag tillbaka till då vi sågs för första gången för 2 år sen. Den dagen jag blev mamma. Din mamma. Tänk att jag fick bli mamma till just dig. Du är så genuin. Allt du är och gör är så ärligt. Samtidigt som du varje dag letar gränser och testar mitt tålamod så jag ibland inte vet var jag ska ta vägen så smälter mitt hjärta minst en gång varje dag, förstoras ett antal storlekar och rymmer så många fler färger.

I två år har du funnits i våra liv nu. Det är de två bästa åren i mitt liv. Hittills.

Annonser

Övermäktiga krav botas bäst med kärlek

Livet rusar på snabbt nu. Känns som att marginalerna nästan är obefintliga så när Oliver kräktes igår natt blev de genast mer kännbara. Hur ska jag klara mig med bara de fem sjukdagar jag får ha i höst för att inte praktiken ska förlängas? Hur ska jag hinna skriva ett exjobb innan januari? Bara att hinna med planering av lektioner är tajt. Och alla dessa krav ovanpå det. Som jag ställer på mig själv alltså. Som yrkesproffesionell, som student och inte minst som mamma.

Jag måste på allvar hitta något sätt att sänka ribban. Tillåta mig själv att vara bra nog som jag är. Lära mig att komma ihåg de bra prestationerna i alla fall lika mycket som de dåliga. Men det är svårt, svårt att vara något mer än mina prestationer, att bara få vara.. jag.

När kraven blir för många är det tur att det finns underbart Sagamys och underbara Oliverkramar. Det är verkligen spännande nu när det blir allt tydligare att de är två olika individer. Lika på en del sätt, olika på andra. Och att se dem tillsammans det är nästan mer än vad mitt hjärta klarar av. Som imorse när Oliver vaknade sist av oss och tassar ut till mig i köket och genast frågar efter ”glada” och springer in till henne för att Säga god morgon. Jag hade ingen aning om hur underbara barn kan vara, under mina längtansår handlade nästan alla drömmar om bäbismys. Hjärnan visste kanske att hjärtat inte skulle klara av mer mitt i all längtan.