Fem en fredag v. 31: Sommarminnen

Passande rubrik idag eftersom mitt ”sommarlov” slutar nu och jag ska börja jobba på måndag. Det är länge sen sist nu och det känns både läskigt och skönt. Så här kommer fem en fredag:

  1. Vad ser du gärna mer av i sommar?
  2. Vilket är ditt för i år hittills skönaste sommarminne?
  3. När var du som mest lat?
  4. Vilken upptäckt har du gjort i sommar?
  5. Vad har du gjort i sommar du inte gjort tidigare?

Vad ser du gärna mer av i sommar?

Jag hade nog blivit smått galen om inte årstiderna hade växlat så börjar faktiskt känna mig klar med sommarn och redo för hösten.

Vilket är dit för i år hittills skönaste sommarminne?

Att få se Oliver leka med sina kusiner har varit magiskt. Det är en hel del som har varit tufft med att ha varit på resande fot i två veckor men de fina minnena är de jag håller hårt i.

När var du som mest lat?

Om kvällarna när lugnet har lagt sig. Då har det inte blivit många knop.

Vilken upptäckt har du gjort i sommar?

Vet inte om jag kan kalla det upptäckt eftersom jag nog redan visste det med liksom glömt bort det i allt annat. Men orientering är förbannat kul alltså. Spenderat en vecka i de östgötska skogarna på O-ringen och insett (igen) att det är det absolut bästa sättet att få röra på sig. Med en karta i ena handen och kompass i andra, stegandes rakt genom skog och mark på jakt efter nästa kontroll.

Efter femte och sista etappen

Vad har du gjort i sommar du inte gjort tidigare?

Bott i stuga hela familjen som tvåbarnsförälder. Hade någon sagt till mig att det skulle vara mitt liv för några år sedan hade jag inte vågat tro på det. Jag hade heller aldrig kunnat föreställa mig oron och känslan av hopplöshet över allt jag inte känner jag kan kontrollera. Men mest av allt den obeskrivliga kärleken.

Annonser

Livet i en bubbla

Ett av de första begrepp jag lärde mig som jag aldrig hade hört talas om innan Oliver var bäbisbubblan. Men det är nog först nu jag faktiskt förstår innebörden, först nu vi verkligen lever i den.

Med Oliver var M tillbaka på jobbet efter några veckor, jag hade kontinuerlig kontakt med mitt jobb via mail och såg till att titta på nyheterna om så inte varje morgon så i alla fall nästan. Nu är vi båda hemma och är Tv:n på när barnen är vakna så är det inte nyheterna som visas om jag säger så. Vad jag vet om omvärlden är typ att Sverige är vidare till åttondelen.. kort sagt så lever vi verkligen i en bubbla.

Ibland är det en bubbla fylld av trots, ibland bara mys och härlig sommar. Mest är det en ganska händelselös bubbla sett utifrån. Vi äter/ammar, byter blöjor, sover, barnvagnspromenerar, leker/avleder/sjunger/dansar, (försöker) potträna, sitter/ligger/står/går med Saga och när barnen somnat på kvällarna så netflixar vi eller spelar brädspel. M klämmer in lite löpträning/orientering (vilket jag just nu är sådär bittert avundsjuk på, vill ha tillbaka min kropp nu utan att behöva vara sådär duktigt disciplinerad med uppbyggande (tråk)träning, men men. Antar att det är att föredra framför saker som ryggont, inkontinens och framfall) och jag klämmer in lite exjobbsskrivande och uppfräschande av gymnasiefysik inför praktiken till hösten.

Lever en dag i taget, lite på samma sätt som jag inbillar mig att man gjorde som liten bortsett från att vi är väl medvetna om att det finns en höst där bortom bubblan. Så tiden går i makligt tempo just i nuet samtidigt som den på något konstigt sätt rusar på.

Saga har hunnit bli sex veckor och jag fattar inte riktigt hur. Hon har börjat le och ibland skrattar hon på det mest gulliga sättet, låter som ett litet småbusigt hehehe. Hon verkar tillfreds med livet som lillasyster åt en storebror som inte riktigt har accepterat (eller förstått) att hon är lite för liten för bus än. Tänk när de kan leka med varandra. Oliver kommer ha många lekar att lära lillasyrran för han börjar bli något av en expert på att leka (enligt mig då :)). Jag förvånar mig själv med att faktiskt tycka det är genuint roligt att leka med honom. Innan handlade det mest om att sitta med honom när han lekte, om att visa honom vad han kunde göra med olika leksaker och försöka hinna säga något om sidorna i boken innan han bläddrade bort dem i raketfart. Nu kan vi mer leka med varandra och det är som att jag för varje dag ser mer och mer av den person han är och håller på att bli.

Och trots att vi egentligen inte ska göra något spektakulärt i sommar så tror jag att jag kommer titta tillbaka på den här sommaren som en av de bästa i mitt – i våras – liv.