Lucka 22: Vänner jag valt att ha kvar i mitt liv

Vänskapsrelationer är och har alltid varit viktiga för mig. Jag är lite allt eller inget när det kommer till vänskap. Antingen ytligt bekanta eller nära vänner. Inte så mycket där mellan.

De relationer som tagit slut har mestadels berott på avstånd men det finns också de som tagit slut när jag insett att vänskapen mest gick åt ena hållet.

De vänner som är kvar ger mig energi och jag känner mig trygg i vetskapen att de finns där. Jag behöver inte vara någon annan än mig själv hos dem och tillsammans kan vi nörda ner oss i brädspel, konstiga konversationer och andra mer eller mindre konstiga intressen.

Och min allra bästa vän och livskamrat, det är min man. Och för det är jag otroligt tacksam. När vi gifte oss gjorde vi det omgivna av en liten men tät skara människor som hade tagit sig över halva Sverige bara för vår skull. Tacksam var ordet.

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Annonser

Lucka 12: Ett beslut jag är extremt stolt över

När jag tänker tillbaka på min tid som student finns det många fina minnen, men jag kommer också ihåg en vilsen tjej. En tjej som febrilt sökte bekräftelse hos vänner som kanske inte alls respekterade vår vänskap så som jag gjorde. Det var som att en stor glasvägg fanns mellan oss och jag febrilt skrek för att bli sedd, för att lika villkorslöst som de andra få vara en i gänget. I många stunder så kände jag mig verkligen insläppt, och det var så otroligt spännande, så det vägde liksom upp för alla gånger jag stod där på utsidan. Och igenom allt detta fanns också M. Där jag var välkommen. Men jag var så uppslukad i strävan efter att få vara med i en gemenskap att jag många gånger rakt av prioriterade bort vår relation. Jag kommer fortfarande ihåg när det vände, när jag bara inte orkade anstränga mig mer för att få tillhöra. När jag för femtioelfte gången inte automatiskt var medräknad som de andra var. När jag insåg att de inte var värda min vänskap. Jag har kvar en textrad jag skrev i samband med det:

Varför ville jag inte bli hörd av den som respekterade mig mest?
Varför ville jag inte skratta med den som kände mig bäst?

Istället försökte jag hitta trygghet där den inte fanns,
letade respekt där jag oftast försvann
och skrattade mest för att få synas ibland.

Jag kommer fortfarande ihåg hur befriande det kändes att bara få vila hos den person som verkligen älskade mig för den jag var. Det var väl ungefär i samma veva som jag insåg att kärlek inte behöver vara dramatik för att vara het. Och att den bästa kärleken är den som är grundad på genuin vänskap. Den sommaren gjorde jag det bästa valet i mitt liv. Det jag är mest stolt över är att jag insåg att ibland är det faktiskt så att man får de relationer man förtjänar. Och den sommaren insåg jag att jag förtjänade bättre. Det var som att öppna upp en låda full av framtidsdrömmar.

Och jag är så tacksam över att de innerligaste drömmarna idag finns hos mig. På riktigt.

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.