På väg

Nu är vi på väg, kanske inte i rasande tempo, men vi har i alla fall rest på oss. Igår avklarades första läkarbesöket på vår barnlöshetsutredning och nästa år är det tanken att vi sätter igång med ivf. Om vi nu inte blivit gravida på egen hand innan dess. Och visst är det mer väntan som väntar oss, men jag är helt okej med det. Just nu iaf. Det finns något fint med att vänta på något så underbart som ens eget barn tillsammans med den man älskar mest. Det finns såklart också frustration över att behöva vänta när man längtar så, men jag är ändå helt övertygad om att varenda minut vi väntar kommer att vara värt det tillslut – hur vi än lyckas. Med eller utan hjälp. Adoption eller inte.

Annonser

Ibland är jag hon – maj 2015

Jag ville inte publicera detta inlägg i maj för jag ville inte ge henne plats. Hon den där bittra tjejen som är jag ibland. Ville inte vara hon som har sig själv som världens centrum med en total oförmåga att sätta saker i perspektiv. Hon som inte är så rolig att umgås med. Men ibland är jag hon. Och det får vara okej att det är så. Ibland.

”Okej, nu måste jag bara få vara den där hemska människan i några rader. Den där missunnsamma bittra tjejen som blivit gammal lite för snabbt. Så här kommer det. Jag är så förbannad på att jag som inte har rört en cigarett i hela mitt liv, som inte har druckit mig full på nästan ett år, som tränar regelbundet och som har en kille som lever lika sunt som jag inte får barn när andra personer som knappt ens vill ha barn bara ploppar ut dem som att det vore det enklaste i världen. Sen finns det dem som blir för fulla på en fest och glömmer kondomen och bara råkar ha en av sina typ 4 fertila dagar på månaden som blir gravida och sen gör abort. Men sen ännu värre finns det dem som inte tycker kondom är något att ha, och som använder dagen efter piller som sitt preventivmedel och abort som sista utväg. Det finns dem. Och så finns jag. Som febrilt försöker att pricka mina typ 4 fertila dagar i månaden för att ha sex även fast jag kanske inte alls är sugen. Och ändå så går det inte. Och när det faktiskt gick så gick allt ändå åt helvete. Och nu sitter det ärr på utsidan av kroppen också. Och sen så kommer dem, orden: Det är ju därför det inte går, det hör du ju själv, du försöker helt enkelt för mycket, anstränger dig för mycket. MEN VAD SKA JAG GÖRA DÅ?! Om jag inte försöker så kommer det ju definitivt inte att gå. Och hur fan lever man med en längtan som kanske aldrig tar slut? Hur blir man inte gammal, missunnsam och bitter då? Och hur pratar man om det här? Nej, just det, det gör man inte. Och därför blir man också helt ensam. Det borde vara tvärtom. Som i den där Kent-låten: ”Lyckan är privat, lyckan är ens ensak, men sorgen måste delas, annars blir den alldeles för stor”. Det kanske är okej att vara en gammal, bitter och missunnsam tjej ibland.” – 16 maj 2015

Just idag är jag inte alls hon, men det känns skönt att ge mig själv rätten att känna även dem känslorna ibland.

Lite mindre vilsen

Ibland förundrar man sig själv, speciellt när man tittar tillbaka lite och har fått lite perspektiv. Vadå hitta strategier för att överleva fram till en eventuell graviditet? Lite som att varje söndag hitta nya strategier för att överleva veckan. Det bara slog mig att just det här som jag lever just nu är mitt liv och jag borde istället hitta strategier för att bli bättre på att leva hela mitt liv, inte fram till någon obestämd tid som jag hela tiden stressar mot. Även fast jag inte kan styra över hur lång tid det tar innan jag står där på mållinjen så väljer jag ju varje dag att kämpa för att komma dit. Det här är mitt liv nu. Och på något sätt så är jag jävligt lättad över att kunna acceptera det istället för att kämpa emot. Att hela tiden gå runt och tänka att ”nu, nu är det nog snart över” och hela tiden rasa ner i ett nytt hål när det inte var över denna gången heller. Jag accepterar kampen samtidigt som jag inte längre tvivlar på att den en dag kommer att vara över, på ett eller annat sätt. Jag accepterar att en del aspekter av mitt liv nu inte är som förut, vissa saker är jävligt mycket jobbigare men andra saker är också bättre. Livet är helt enkelt bara lite annorlunda än det var innan och det känns skönt att veta var jag är. Lite mindre vilsen än igår.