Växa?

Så många öden,
jag tänker på dem som är
mer än vad vi ser

När misslyckanden
inte får plats, hur ska
vi kunna växa?

nu är vi siffror i någons balans

Ensam

Känner mig ensam just nu.

Ensam med mina känslor och så skör.

M har blivit av med sitt jobb, det kom som en kallchock och jag tänker fortfarande att det måste vara en hemsk dröm. Att jag kommer vakna snart.

Och mitt jobb är ju bara ett vikariat. Till våren blir det bara 50 % om jag inte lyckas hitta något annat. Och hur snälla kollegerna än är så är jag ju bara en vikarie. En del fast ändå inte. Inte på riktigt.

Vi tänkte köpa radhus. Vi tänkte att nu äntligen så kommer snart både ha fasta, säkra inkomster.

Och så all stress på det. All prestationsångest. Alla elever och alla föräldrar som ska vara nöjda. Att känna att jag kan stå för det jag gör. Att jag klarar av mina arbetsuppgifter.

Att jag har kvar energi till mina barn när jag kommer hem.

Jag är bara trött. Så trött just nu.

Men mest ensam.

Tre år

Jag kommer så väl ihåg hur overkligt det kändes att du var hos oss, att vi aldrig mer skulle komma hem ensamma. Du var en del av världen nu, en del av vår värld. Jag minns för det känns fortfarande lika overkligt att vi fått den gåvan.

Min värld blev större och mindre på samma gång. Större inifrån och mindre för allt som inte längre spelade så stor roll. Men världen blev också så mycket mer skrämmande. Alla faror på något sätt så mycket mer verkliga och närmare.

Du har visat mig vad det är att älska utan gränser. Jag har såklart älskat innan dig men det har alltid varit luft mellan. Från ett hjärta till ett annat. Vi delar hjärta.

Det är nog därför jag kan känna högt och lågt på samma gång. Du kan reta mig till vansinne, men jag ser din frustration och ditt trevande där bakom.

Idag är din dag. Vår dag. Idag är det tre år sedan du blev en del av mitt liv.

Hej från kravhjärnan

Här inne ekar det tomt. Det gör det inte i mitt liv däremot. Alla saker som måste göras hopar sig på varandra och min kravhjärna har svårt att sänka ribban. Jag vet att det inte är hållbart att bara kuta på utan chans till att andas men jag vet inte heller hur jag ska kunna stå ut med att inte göra mitt bästa?

Mina dagar: jobb, barnen, jobb, sova. Upprepa. Helgerna är liknande, typ: barnen, försök till att städa upp i röran som inte hunnits städats upp under veckan, jobb och sova.

Men jag vill inte vara den som inte klarar av ett heltidsjobb. Och jag vill inte vara den som gör ett dåligt jobb. Speciellt inte när det handlar om andras människors liv.

Jag intalar mig själv att det kommer bli bättre när jag jobbat som lärare ett tag. Fått erfarenhet. Arbetat ihop underlag, lektionsplaner och provbank. Men när kommer jag dit? Och tänk om det stället inte finns?

Jaja, dags att städa..

Ny på jobbet och ”ny” som mamma

I en månad har jag varit gymnasielärare nu. Och det är ju såklart som alla sagt; att första året/åren är hundår. Det tar tid att skapa undervisningsmaterial och rutin.

Det var väl just detta som jag bävade mest för. Jag har ju inte så mycket övertid jag kan använda. När jag åker från jobbet är det ju hem till två små barn som behöver mig. Jag har många gånger under utbildningen grämt mig över att jag inte började med detta tidigare i livet. Men sedan jag satte min fot i klassrummet så grämer jag mig inte över det längre. För trots att det är många sena kvällar som hade blivit tidigare om jag gjort detta innan barnen kom så finns det en sak jag har mer av nu efter barnen. Vet inte vad jag ska kalla det. Pondus kanske? Blandat med mer tålamod och livserfarenhet.

Det är inte bara gråa hår barnen har gett mig. Jag hoppas jag kan ge tillbaka till dem i alla fall en bråkdel av allt mervärde de skänker till mitt liv.

Annat som har hänt sen senast:

  • Sagas inskolning gick hur bra som helst.
  • Oliver har börjat visa sina känslor även på förskolan vilket såklart är bra. Inte lika bra är att han har svårt att uttrycka de i ord vilket leder till att han ibland slåss. Det dåliga samvetet hos mig men framförallt den stora oron driver in och ibland över mig. Det är inte lätt att vara förälder.
  • En sista lite roligare grej: om banken går med på det så kommer vi snart köpa ett radhus! Det hade varit en dröm som gått i uppfyllelse.