Ett år med vår älskade Saga

För ett år sedan igår, mitt i vad som skulle visa sig vara en enda sommarlång värmebölja, valde du att titta ut.

Efter några magiska dygn med gos på patienthotellet i Lund var det dags att träffa storebror.

Efter att lite avvaktande känt in läget så vågade han sig fram för att säga hej. Det blev en sommar i stort sätt helt utan regn men med fotbolls-VM och din första resa till mormor och morfar.

Innan det var dags för mig att spendera dagarna som lärarpraktikant så fick vi lite tid tillsammans bara du och jag medan Oliver skolades in på förskolan.

Sedan var det ni två hela hösten:

Det blev jul, din första jul. Vår första jul som en familj på fyra.

Ett nytt år kom och det blev min tur att vara hemma med dig. Vi flyttade runt lite sängar och sånt här hemma och plötsligt hade du och Oliver ett eget rum tillsammans.

Våren kom smygandes och vi gjorde vår första hotellresa som familj och köpte en cykelvagn lagom till värmen hälsade på.

Det har varit ett fantastiskt år. Det har varit fantastiskt att följa dig, att få se dig bli en egen person. Du är vårt bustroll och solstråle, alltid redo att testa något nytt.

Annonser

Min säkra hamn brinner upp

Mamma mår dåligt, min syster mår dåligt. Och jag mår dåligt för hur det påverkar mitt liv.. så egocentrerat men det är väl dags att jag slutar att låtsats att det inte är så. Förhoppningsvis ett steg från mig själv mot dem. Men först ett accepterande.

Över att mamma knappt visste vem jag var när jag upplevde det största ögonblicket i mitt liv – att själv bli mamma. Istället var hon full av tunga mediciner och behandlingar mot psykos. Det tog något från min upplevelse. Ända sen jag i skamfylld svartsjuka var med när min syster inför sitt första barn fick den där filten av mamma som jag hade haft som bäbis hade jag drömt om att få dela mitt livs viktigaste vändpunkt med mamma. Och efter år av kämpande så var hon inte där.

Det är vår familj som flänger runt i hela Sverige för att min systers familj inte orkar resa. De har varit hos oss en gång sedan de blev fler än två. Vi har varit hos dem någonstans mellan fem till tio gånger. Bara att skriva det här känns så fel för jag vet hur dåligt samvete min syster har över det. Men de är liksom där ändå: känslorna – att vårat liv inte är så viktigt i jämförelse med deras.

Sen är det mammas alkoholmissbruk. Känns som min sista säkra utpost i världen går upp i rök. Jag vet inte hur många gånger det senaste året jag drömt om att flytta tillbaka till Sundsvall för att Oliver och Saga ska få växa upp med sin mormor och morfar. För att jag och M ska få vara mer än föräldrar till våra barn för varandra. För att jag ska kunna ta andpauser ibland. Jag har nog drömt så mycket om det att jag valt att inte se att missbruket fortfarande finns kvar där. För att jag inte vill förlora den säkra hamnen pappa lovade på vårt bröllop att vi alltid skulle ha hos dem. Jag vet att det är en sjukdom. Men igen så finns känslorna där, det gör ont inte bara för att mamma är sjuk utan för hur det påverkar mitt liv.

Vem ska plocka upp mig om jag faller?

Jag skäms över mina känslor. Att jag är inte är större än så. Men nu när de är ute där är det nog dags att växa. Att inse att jag måste vara den där hamnen – den där utposten – för dem. Jag har absolut ingen aning om hur man är som en sån, men jag tänker på hur det räckte med pappas erbjudande om att vara det för att jag skulle känna mig tryggast i världen. Så jag tänker att allt jag vet är att erbjuda att vara just det.

Sen inse det svåraste. Att jag just nu måste leta också andra trygga hamnar. För min är kanske bara en illusion. Inse att jag nog är rätt ensam just nu.

Fem en fredag v. 19: Förflyttning

Det händer mycket i mitt liv, samtidigt som det händer nästan ingenting i vardagen på något sätt. Jag har fått ett jobb till hösten, är mitt inne i de två sista kurserna på utbildningen och Saga blir ett år (!) nästa vecka. Jag blir 34 år på söndag, samtidigt som jag ska upp till Umeå för att tenta av ena kursen och påbörja den sista. Så veckans ämne på fem en fredag passar ju bra.

  1. När flyttade du senast?
  2. På vilket sätt tar du dig helst från plats A till plats B?
  3. Vad flyttas ofta runt hemma hos dig?
  4. Är du en soffpotatis eller hurtbulle?
  5. När förflyttar sig dina tankar till dagdrömmarnas värld?

När flyttade du senast?

Det var en galen helg som började med min disputation, fortsatte med ettårskalas och slutade med en flytt. Totalt slut efteråt men så sjukt lättad över att ha klarat av det.

På vilket sätt tar du dig helst från plats A till plats B?

Att cykla är grymt, det går oftast snabbare än bussen eftersom det går att åka raka vägen och det är bara att hoppa på när man önskar. Dessutom släpper man inte ut några avgaser, betalar ingen för vare sig biljett, drivmedel eller parkering. Och som pricken över i:et får man lite vardagsmotion. Har jag sagt hur nöjd jag är att vi köpte en cykelvagn till barnen? 🙂

Vad flyttas ofta runt hemma hos dig?

Vad flyttas inte runt? Skulle vara allt damm under soffan.

Är du en soffpotatis eller hurtbulle?

Mår bäst av att göra saker, det ger mig energi. Men ironiskt nog krävs det just nu mycket energi för att aktivera mig inklusive hela familjen så det hela har en tendens att bli en ond cirkel av inaktivitet. Men jag tänker att vi gör så gott vi kan.

När förflyttar sig dina tankar till dagdrömmarnas värld?

När jag blir uttråkad, ibland låter jag mig själv bli det för att få komma dit. På bussen eller tåget kan jag till exempel låta bli att ta upp telefonen, tidningen, boken eller vad det nu kan tänkas vara.

Fem en fredag v. 18: humör

Kör fem en fredag (på en lördag) den här veckan för även om tid är något som är begränsat just nu så är mitt humör inte det nu när hormonerna är tillbaka i sin vanliga månliga cykel..

1. Vad gör dig kreativ?

Låter helt knäppt men att strukturera upp och planera stökiga saker ger mig ett lugn och jag kan därför bli väldigt kreativ för att uppnå det. Annars rent generellt: att få uttrycka mig skriftligt.
2. Vad gör dig fnissig?

Att se fram emot något och stå där på morgonen bubblande att förväntan.
3. När blir du tävlingsinriktad?

Ofta, men inte lika ofta som förut. Jag vet hur underbart det kan kännas att vinna, speciellt som lag, från min volleybolltid. Men idag vet jag också så mycket mer än jag visste då.

Länge sedan nu. Hade nog inte kommit lika högt i dag, hade nog gjort ont också..
4. Hur vet man att du inte vill bli störd?

Det vet man. Jag går nämligen helt in i mig själv när jag är riktigt fokuserad på något. Då kan nästan vad som helst hända utan att jag registrerar det.
5. Om du är en pratsam person, vad gör dig tyst? Om du är en tyst person, vad gör dig pratsam?

Generellt är jag en tyst person men kan älska att prata om jag är är runt nära vänner och familj. Saker jag brinner kan också få mig att prata.

Skulden

Läste på Instagram om mammaskulden (är det framför allt mammor som bär på detta eller är det lika vanligt hos pappor?) Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till den. Den finns ju där av en anledning. Frågan är väl kanske om den alltid finns där av rätt anledning.

Ibland vet jag att den är berättigad. Som när jag blir arg på mina barn när de vaknar på kvällen och mina timmar jag har för mig själv och M försvinner. Eller när jag sitter med telefonen för att det blev för tråkigt att stapla klossar, läsa pekbok eller liknande.

Ibland är den inte berättigad. Kanske framför allt när den kommer utifrån – från människor jag knappt känner. Den kommer sällan direkt då. Utan det är blicken på bussen när Oliver utövar sin rätt att trotsa eller Saga sin rätt att skrika. Eller kommentaren på sociala medier (varför, varför läser jag kommentaräsfält på andras inlägg?!) om mamman som inte kan förstå att den andra mamman har sin äldsta på förskolan trots att hon är föräldraledig (igen, är det bara mammor?!). Ibland kan det räcka med att se bilden på den perfekta syskonkärleken med texten under som talar om hur underbar storasyskonet är mot småsyskonet för att min hjärna ska gå i gång på att jag måste ha gjort något fel. För så är det inte alltid hos oss. Ibland knuffar Oliver Saga. Ibland brottar han ner henne. Jag blir arg då och det händer att allt lågaffektivt glöms bort. Mest för att jag blir orolig och ledsen. För deras skull.

Tror jag landar i att det dåliga samvetet är en nödvändighet av samma anledning som det är en nödvändighet för att vara en bra människa generellt. När det kommer inifrån och inte utifrån. Att döma andra på ett rättfärdigt sätt är betydligt svårare än att döma sig själv eftersom man vet så mycket mindre om andra. Ändå görs det hela tiden. Jag gör det hela tiden, mest för mig själv men ibland tillsammans med M. Så vi får känna oss lite bättre en stund, till vi kommer på att vi också gör så ibland. Men att göra mina dömande tankar hörda där de skadar och spär på ett dåligt samvete – nej.

Fem en fredag v. 14: Intryck

Fredag igen, i morse tänkte jag att det var otroligt att det redan var mars.. Kom sedan på att vi är inne i april och visste inte om jag skulle få panik eller glädjas åt att det faktiskt är vår nu. Hur som helst kommer fem en fredag nu:

  1. Vad är svårt att tro om dig genom att bara titta på dig?
  2. Vilket första intryck brukar du oftast få av någon?
  3. Vilket första intryck tror du folk får av dig?
  4. Vad har du sett mest av under veckan?
  5. Vilken påverkan tror du att du har på folk runt omkring dig?

Vad är svårt att tro om dig genom att bara titta på dig?

Man kan såklart inte veta allt om en människa genom att bara titta på henne men jag tror att de flesta som lär känna mig inte stöter på alltför många överraskningar. Jag vet vem jag är och bär mig själv utefter det. Att jag gjorde lumpen efter gymnasiet kanske är det som förvånar flest, är väl inte direkt biffig och så är jag ju tjej..

Vilket första intryck brukar du oftast få av någon?

Första möten med andra har en tendens att bestå av rätt mycket kallprat men jag har lätt att känna av andra och tycker ändå att varje möte med en annan människa är unikt.

Vilket första intryck tror du att folk får av dig?

Jordnära, lite tillbakadragen och avvaktande, rätt okomplicerad och glad. Och i så fall har de rätt, allt det där är ju delar av den jag är.

Vad har du sett mest av under veckan?

Hemmets fyra väggar. Oliver kräktes i helgen så blev en vecka med båda barnen hemma. När de leker tillsammans är de sötast i världen, när det motsatta händer är det inte lika kul.

Vilken påverkan tror du att du har på folk runt omkring dig?

Jag har inte världens största nätverk men de människor som jag omger mig med betyder allt för mig och jag hoppas och tror att jag påverkar deras liv på ett positivt sätt.

Fem en fredag v. 13: Vår

Verkligen passande tema på fem en fredag i dag för här i Malmö lyser äntligen solen.

  1. Vilka vårtecken har du sett på sistone?
  2. Vad är vår för dig?
  3. Har du utemöbler du ställer fram runt den här tiden?
  4. Byter du vinterjackan mot tunnare kläder vid minsta lilla värme eller väntar tills aprilvädret är över?
  5. Brukar du märka av när timmen försvinner vid sommartid?

Vilka vårtecken har du sett på sistone?

Det är knoppar som brister, fåglar som kvittrar, ljumma vårvindar och en värmande sol (när det inte regnar förstås)

Vad är vår för dig?

Detta:

Älskade vårvinter! En årstid som inte finns här i Skåne, men kanske är det det som gör den extra speciell för mig?

Har du utemöbler du ställer fram runt den här tiden?

De står på balkongen året runt.. kanske inte det bästa men så kan det vara att bo i lägenhet.

Byter du vinterjackan mot tunnare kläder vid minsta lilla värme eller väntar tills aprilvädret är över?

Jag är definitivt hon i vinterjackan när andra redan traskat runt i vårjackor i några veckor.

Brukar du märka av när timmen försvinner vid sommartid?

Mer nu när jag har småbarn med sömnrutiner. Känns allmänt som en onödig grej det där med sommartid.