Släppa taget om drömmen

Det ligger en tjänst ute, den perfekta tjänsten för mig. I Sundsvall.. ansökningstiden går ut på söndag och det gör ont i mig att inte söka den. M har ju fått ett jobb här nere till hösten som han är supertaggad inför. Saga fick precis en plats på samma förskola som Oliver. Vi har ett helt liv här nere.

Men som jag vill bo nära mamma och pappa. Se Oliver och Saga få växa upp tillsammans med dem. Kunna svänga förbi när det blir för mycket. Äntligen få lite avlastning. Kunna köpa ett radhus som inte kostar åtta miljoner.

Så jag sörjer för mina drömmar som inte kommer bli mer än drömmar. Inte just nu i alla fall och helt krasst antagligen inte sen heller. För ska vi flytta 100 mil kommer det aldrig finnas ett perfekt tillfälle och antagligen aldrig ett tillfälle som är bättre än just nu.

Men det är nog också så att det är min tur att låta M få sina drömmar uppfyllda eftersom mina drömmar oftast är i fokus annars. För det är så vi är som personer. Jag som oftast gör mina drömmar hörda för att jag tänker så mycket mer på morgondagen jämfört med M som mest är nöjd med dagen.

Men det är svårt att släppa taget.

Lycka mitt i all längtan

Vilken helg jag har haft, så mycket känslor och kärlek! Har träffat min systerdotter för andra gången och jag ska erkänna att jag var nervös innan. Nervös över att det mest skulle göra ont, sådär som det gör ibland när jag ser föräldrar med sina barn. När jag inte klarar av att skilja deras lycka från min sorg över att inte vara där. Men det blev inte alls så, det blev helt tvärtom. Det gick inte att vara något annat än lycklig när hon tittade på mig med de där stora ögonen och log. Det var som att mina drömmar fick form, inte längre sådär abstrakta. Det jag längtar efter är något som är högst verkligt, inte bara något som jag har fantiserat ihop. Så när allt känns mörkt och jobbigt så har jag i alla fall lite underbara minnen att plocka fram.

Längtar så efter dig

Det här med att inte känna efter, att inte hoppas… Det går liksom inte när jag längtar ihjäl mig så efter dig. Kommer på mig själv med att fundera på vem du är, vem du kommer att bli. Allt jag vet just nu är att jag redan älskar dig på ett helt annat sätt än vad jag någonsin älskat någon förut. Så självklart på något sätt. Så vilkorslöst.

Jag hoppas så att du växer där inne. Hade varit så passande att du i så fall under dina första dygn som ett litet frö har varit omgiven av något så gränslöst vackert som den vilda fjällvärden. 20150411_093900