Tacksam

Älskade lilla mirakel ❤ vi längtar efter dig, alla tre.20171219_172404

Annonser

Bäbislycka eller inte?

Om man hänger på sociala medier, om så bara några minuter i veckan, och har googlat tillräckligt på barn eller föräldrarrelaterade grejer eller har vänner med barn så är det stor risk/chans att stöta på artiklar/bloggar/memes/inlägg om föräldraskap. Såklart mycket om det rosaskimrande men också väldigt mycket om föräldraskapets baksidor.

Läste precis en artikel där de jämfört enkäter om lycka som skickas ut till allmänheten (i detta fall i Tyskland) under en längre tid där de jämfört hur lyckliga folk ansåg sig vara innan barn kontra småbarnstiden. Det visade sig att i genomsnitt hade lyckoindexet sjunkit med 3 punkter på en 10-gradig skala. De resonerade att det kan ha berott på inskränkten av frihet från att göra mer eller mindre vad man ville innan barn till att allt handlade om barnet(n).

Så antingen har jag och M berikas med ett barn utöver det vanliga (såklart vi har :)) som kompenserar för detta frihetstapp eller så hade vi fruktansvärt tråkiga liv innan.

Skämt åsido, jag tror att en del berodde på den i min och M:s värld långa längtan mot ett barn. Vi försökte så mycket vi kunde och orkade att hitta på saker bara vi två och njuta av att ägna oss åt fritidsintressen utan att behöva ta hänsyn till andra utom oss själva. Men i tanken ville vi vara i en annan värld som inte bara cirkulerade runt oss själva. Jag vet ju inte om det beror på det för jag vet ju inte hur det sett ut om vår första lilla böna inte fastnat i min äggledare eller om vi lyckats på första försöket.

Jag vet bara att jag är där jag vill vara i livet nu. Såklart så är varken jag och M immuna mot sömnbrist, en och annan situation av slita-sig-i-håret frustration när gränser ska testas till absurdum och ibland en längtan att bara få lägga sig i soffan och läsa en bok eller glo på någon dålig film istället för att bygga torn som bara rivs ner eller försöka hitta på någon ny lek när inget verkar gå hem. Men mer lycklig och tillfreds med livet än vad jag är nu, det har jag aldrig varit.

Vardagsmagi

Det är sällan jag inte har inspiration att skriva, men den senaste tiden har jag varit så fruktansvärt trött. Säkert en kombination av höstmörkret, inaktivitet och graviditet. Försökt att hitta motivation att hitta på något men de gånger det blivit av har det känts som jag rört mig i sirap följt av en däckning på soffan när jag kommer hem. Det är nog motivationsbristen som varit tuffast. Men nu så känns det som att det håller på att vända. Härliga december är här, ljusen lyser så fint i mörkret och vardagsmagi går att hitta lite varstans.

Magi utöver det vanliga fick upplevas på kub-ultaljudet. Jag har så svårt att ta in att vi får förmånen att uppleva det här en gång till. Det är verkligen inget jag tar för givet men definitivt något jag är oerhört tacksam och ödmjuk inför. Orolig också. Orolig att det gått för lätt. Orolig för att jag är orolig för att det gått för lätt för oron kanske är ett tecken på att jag undermedvetet vet att det finns något att oro sig över.. Samtidigt ändå lugn, lugn för jag vet att det är utom min kontroll.

När man spenderar för mycket tid med ens egna tankar är det bra att försöka ta ett steg ut och försöka ta varje dag som den kommer. Glädjas åt det som är idag för just det kan inte morgondagen ta ifrån en. Vad morgondagen har att ge, ja det får vi se då. Idag ska jag njuta av det bästa och mest smittande skrattet någonsin och se min egen kärlek till vår son i min mans ögon när de busar på golvet. Sen blir det en kväll med brädspel i goda vänners lag och så tänkte jag avsluta med att titta in på älsklingen när han ligger så sött i sin säng och sover.