Minnen och livet

Nu har vi varit lediga tillsammans hela familjen i en månad. Mestadels har vi inte gjort något speciellt. Men vi har också testat på minivandring här i Skåne eftersom jag drömmer om en längre vandringstrapats med hela familjen.Vi har varit hos M:s familj på husjubileums/60årsfest.Vi har som genrep varit ute i bokskogen och orienterat inför stundande O-ringen med Oliver i bär-ryggsäck och Saga i bärsele.Inser att bilderna ser väldigt idylliska ut (i alla fall såsom jag tänker mig en idyll) och visst var det så i det stora hela. Såsom jag kommer minnas det. Men bakom bilderna finns såklart mer. Mer liv. Mer verklighet. Det finns en mamma som i förtvivlan undrar om det går att bli mer arg och om hon i så fall kommer överleva det. Som i vissa stunder väljer att stirra rakt ut i ingenting och andas än att ta striden. Det finns i de stunder ibland både främlingar och släktingar som med blickar och ord undrar om det kanske inte är bättre att bara ryta till. Vem tror de jag är egentligen? Klart jag ryter till ibland, jag är ju bara människa och mitt tålamod har också gränser. Det finns stunder då jag tänker att jag inte orkar mer samtidigt som jag vet att jag skulle orka vad som helst för deras skull.

Igår kväll under nattningen blev jag avbruten i mitt läsande sjuhundraelva gånger och kände hur jag var på väg att behöva börja andas mer medvetet för att behålla tålamodet. Men så börjar han med ”mamma…” och fortsätter med den där filosoferande rösten han får när han delar med sig av sina underbara tankar och plötsligt är inget jobbigt utan bara så rätt där och då. Han berättade bland annat att han minsann skulle få använda en stor hammare när han blev stor och att han då skulle nå ner till golvet med fötterna när han satt på en stol.

Imorgon bär det av till O-ringen där vi ska möta upp med mina föräldrar. Sen följer en vecka hos dem. Jag längtar med ett barns pirr i magen och ser fram emot liv i alla dess former.

Annonser

Lycka

Jag är så lycklig just nu. Min semester började idag och nu sitter jag och M på tåget norrut för att hälsa på min familj. Vi har även hunnit med ett barnmorskebesök tidigare idag, fick höra knytets hjärta slå och min lilla mage ligger tydligen precis på kurvan så nu kan jag iaf säga det när folk frågar om jag verkligen är gravid i v25.

Bara en sån sak som att få känna knytet där inne varje dag. Ser så otroligt mycket fram emot att få träffa vårt lilla mirakel, lära känna, trösta, gosa eller bara ligga och titta på dig när du sover.