Lucka 3: Mitt senaste beslut

Ett som det känns som att jag ofta måste försvara. Kanske också för mig själv.

De som inte känner mig alls undrar nog varför jag valde att bli gravid alldeles i slutet av min doktorandtjänst utan att veta om jag ens skulle ha ett jobb när barnet kom. Men nej, jag valde inte att bli gravid. Jag önskade så innerligt hårt att jag skulle kunna bli gravid och ge Oliver ett syskon. Eftersom vi sen tidigare visste om att vi inte direkt är det fertilaste paret på jorden kände vi att vi inte hade tid att vänta ut rätt läge i livet. Sen blev jag gravid. Miraklernas mirakel.

Sen disputerade jag, blev arbetslös eller gravid arbetssökande, hade tur och lottades in på en betald lärarutbildning för forskarutbildade. Tackade ja och fick Saga mitt under utbildningen.

Så till mitt senaste beslut.

Jag valde att skjuta på min föräldraledighet till januari 2019 och läsa klart utbildningen. M är alltså föräldraledig med Saga nu. Många tycker nog att jag har prioriterat fel. Att jag som mamma borde vara hemma med mitt barn den första tiden. En tid som jag aldrig kommer få tillbaka med henne. Och ja, de har rätt, det kommer jag aldrig. Och jag vet att det är en speciell tid, en tid med Oliver som för alltid kommer finnas på ett speciellt ställe i mitt hjärta. Men grejen är att antingen så var det jag eller M som skulle vara den som missade den första tiden. Varför är jag mer berättigad till den?

Många anser nog också att Saga behöver sin mamma mer än sin pappa den här första tiden.

Jag väljer att tro att det Saga behöver mest är två föräldrar som älskar henne. Jag väljer att tro på att vi båda är likvärdigt bra föräldrar för henne oavsett om hon är sex månader eller sex år.

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Annonser

Lite tankar

Saker jag lärt mig sedan Oliver kom:

– Det var sant som de sa att barn inte kommer med en användarmanual, men det hindrar (eller skadar) mig inte från att göra en själv.

– Det finns lika många åsikter som det finns föräldrar om hur en tar hand om barn.

– föräldraskap är ett samspel mellan  förälder och barn, och för att något ska fungera riktigt bra krävs det att både barn och förälder trivs med det. Amning är ett exempel, rutiner ett annat. Detta gör såklart att det ser olika ut i olika familjer och det är OKEJ.

– Tålamod är jädrans bra att ha och det går att lära sig att bli tålmodig om en då och då får chansen att fylla på batterierna i form av sömn, skratt och kärlek.

– för mig och Oliver har rätt så strikta rutiner fungerat bäst för oss båda. Han är sällan riktigt övertrött eller för hungrig eller mätt längre sedan jag insåg att han inte var en bäbis som bara somnade för han var trött eller som ”tackade” nej till mat för att han var mätt.

– tacksamhet. Varje dag.

– att oro är oundvikligt eftersom den väcks av något ovärderligt. Den är därför också hanterbar då en inser att det är en del av föräldraskapet.

– tid är bland det värdefullaste som finns och tas bäst hand om genom att leva för dagen även om det ibland är omöjligt att inte se framemot nya äventyr och framsteg.

– att älska utan förbehållningar och att låta älskas. När ett par ögon glittrar mot en med ren kärlek då spelar inget annat i hela världen någon roll.