De små segrarna

I 7 veckor och 3 dagar har vi väntat på svar från cellprovet för att få skicka in remissen till ivf. Idag låg det två brev i lådan från Region Skåne. Det är konstigt hur många tankar som hinner tänkas på sekunderna det tar att gå upp för 2 trappor. Såhär gick mina tankar.

Två brev, varför är det två brev?! Det måste betyda att jag har cancer och det andra brevet är en kallelse till var man nu går om man har cancer. Då blir det ingen ivf, och nej, inget barn alls, för då går det inte ens att adoptera. Ska jag skita i att öppna breven? Då kanske det aldrig har hänt?

Som så ofta nu för tiden så gick tankarna direkt till barnlösheten, cancer verkar för mig nu vara lika med inga barn. Första tanken är inte längre ”shit, jag kommer att dö”.

Hursomhelst så skakade hela jag när jag väl kommit innanför dörren. Jag öppnade såklart breven trots katastoftankarna och i det ena så stod det så väldans odramatiskt helt enkelt bara: ”Ditt cellprov från livmoderhalsen var normalt”

Det andra var en remissbekräftelse, så senast 3 månader från den 18 november ska vi bli kallade till RMC.

Jag skakar fortfarande, så lättad och så glad över att vara ytterligare ett steg närmare. Det är nog många steg kvar att gå, men jag tar ett i taget och försöker att komma ihåg att även resan har sitt eget värde.

Annonser

På väg

Nu är vi på väg, kanske inte i rasande tempo, men vi har i alla fall rest på oss. Igår avklarades första läkarbesöket på vår barnlöshetsutredning och nästa år är det tanken att vi sätter igång med ivf. Om vi nu inte blivit gravida på egen hand innan dess. Och visst är det mer väntan som väntar oss, men jag är helt okej med det. Just nu iaf. Det finns något fint med att vänta på något så underbart som ens eget barn tillsammans med den man älskar mest. Det finns såklart också frustration över att behöva vänta när man längtar så, men jag är ändå helt övertygad om att varenda minut vi väntar kommer att vara värt det tillslut – hur vi än lyckas. Med eller utan hjälp. Adoption eller inte.

En dag kommer jag också att vara gravid

Ville bara säga att jag är rätt harmonisk för tillfället, att en remiss för utredning är inskickad, att det här med att få barn känns ett steg närmare, kanske inte längre som en onåbar dröm. Kanske kommer jag inte känna så här imorgon, men idag tror jag på att jag kommer att bli gravid en dag. Jag väljer att tro på det för det får mig att må bättre.