Rötter

Jag har ätit långa frukostar, varit ute i skogen och plockat bär och andats in magi, varit ute på havet och känt vinden i ansiktet, gått långsamma promenader med barn i handen eller famnen och varit ute och sprungit bara för att jag varit sugen.

Återhämtning kallas det nog. Så klychigt det låter men så otroligt välkommet. När allt bara faller på plats kommer också värdefulla insikter och en ork att lyssna på dem.

Jag har ju trots allt ett ansvar att göra just det. Det är jag som är vuxen. Jag som ska skapa förutsättningarna för mina barn, leda dem på vägar som ska bli deras.

Den här sommaren visade jag dem var mina vägar började – mina rötter. Det absolut bästa med mina rötter är hur de låtit oss växa men ändå alltid funnits där, hur de fortfarande finns där. Jag vet hur otroligt bortskämd jag är. Hur mina föräldrar hämtade oss 40 mil härifrån och sedan skjutsar hem oss 100 mil. Hur de utan att tvekar huserar oss hemma hos sig i tre veckor och sedan följer med oss hem för att vara barnvakt. Jag vet att de inte vill att vi ska känna dåligt samvete över det och jag förstår nu när jag själv är förälder.

Bortskämd med kärlek. De har ju lärt mig det. Att skämma bort mina barn, att liksom överösa dem med kärlek. Det ovillkorliga.

Jag kan aldrig riktigt ge tillbaka det samma till mina föräldrar som de ger till oss. Men jag kan ge tillbaka det till mina barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s