Lucka 4: Att hoppas tillsammans

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: visst är det fint att dela glädje med någon annan, men att få dela sorg med någon annan är så mycket mer nödvändigt. För att ensam sorg måste vara det mest ensamma en kan uppleva.

Min väg ur sorg och svårigheter har varit hoppet. Och att få dela det hoppet med någon annan gör det så mycket lättare att hoppas. Fortfarande inte lätt. Men lättare.

När jag och M levde som ofrivilligt barnlösa gjorde vi det tillsammans. Sörjde det som inte blev och hoppades tillsammans. På något sätt något fint i det fula.

Idag brinner det ett ljus av hopp som vi kan samlas kring.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s