Nothing is ever easy

Varför kan inget få vara enkelt? Utan smärta och sorg?

Jag fick reda på att jag var gravid igen förra veckan. Allt kändes så underbart. Jag kände mig så normal. Så befriad från sorgen som jag kände som ofrivilligt barnlös.

Sen idag. 4 dagar innan avhandlingen ska tryckas så händer det. Blod. Tårar på jobbtoaletten igen. Jag ville bara åka hem. Krama om min son. Min älskade man. Ville bara kasta hela jävla avhandlingen i sjön, gräva ner mig någonstans och bara skita i jobbet. Istället satt jag kvar med tårarna brinnandes där bakom och blod på byxorna.

Fy fan.