Konsten att få tiden att stanna för en stund

Oliver har hunnit bli 5 månader, vår blogg 2 år och våren är här. Tiden tickar alltså på och jag har mindre än halva föräldraledigheten kvar. Men den inkluderar också en sommar då både jag och M kommer vara hemma. Därmed kommer hela vår lilla familj att vara samlade då, det ser jag fram emot mycket.

För att sammanfatta livet som mamma hittills så bestod de första månaderna av ett rus av kärlek och antagligen hormoner som gjorde att jag kände mig piggare än jag brukar göra under de mörka månaderna på året trots lite sömn. De bestod också av onda bröstvårtor och framförallt amning. Dagarna gick i cyklar av amma, byta blöja, en kort paus av lek eller en sovande Oliver på mig innan det var dags för amning igen.

Helt plötsligt var han 3 månader och sömnbristen smällde till hos mig. Men tack vare fler aktiviteter på dagarna så fylldes energi på. Så kom fjärde månaden med förkylning, diarré och utvecklingssteg. Med andra ord mycket skrik och gråt. Kontrollfreak som jag är så blev det mycket frustration från min sida när helt plötsligt inget gick att kontrollera. Och det dåliga samvetet, för det är väl inte okej att vilja börja gråta när vi fått det vi väntat på så länge? Men jo, jag har kommit till ro nu med insikten att det går att vara ledsen och arg men ändå vara en lycklig person. Bara för att jag har fått förmånen att bli någons mamma så kommer jag ju inte att aldrig mer känna den tråkiga och mörkare delen av känslospekrumet. Däremot så har jag blivit en lyckligare person. Mer tillfreds med livet då jag inte längre jagar ett lyckligare jag. Allt jag behöver finns redan hos mig.

Det häftigaste hittills (förutom det faktum att han finns här hos oss och att jag födde fram honom) tycker jag har varit när han kom ut på andra sidan av utvecklingssprånget för någon vecka sedan. Helt plötsligt så hade han blivit en liten person med en unik personlighet. Det var han ju självklart innan också, men då var det svårare att veta vad som var typiska bäbisegenheter och inte unika Oliver-egenheter.

Han är en vår lilla solstråle och ett nyfiket matvrak. Han älskar att sitta med oss vid matbordet och själv få äta (kladda) och prata på. Det är de bästa stunderna. Vår lilla familj samlade runt matbordet. Då stannar tiden för en stund.

20170312_131554

Annonser

5 reaktioner på ”Konsten att få tiden att stanna för en stund

    • Jag håller tummarna för er alla starka kämpar där ute. Känner en enorm respekt för er och allt ni fått genomgå och tror att ni kommer att bli fantastiska föräldrar en dag ❤

      Liked by 1 person

  1. Underbara utvecklingssteg 😂
    Jag tror jag har gråtit sedan han föddes. Antingen av enorm förälskelse, tuffa nätter, när han har magknip, eller för att han ler så vackert… Många känslor hela tiden ju!

    T blev 4 månader igår. Vid 3-månaders hade han ett utvecklingssteg i 3 veckor. Han grät och skrek när jag skulle lägga mig ifrån honom till spjälsängen på natten. Han ville absolut bara sova på mig, men det fick han inte. Separationsångest! Han somnade av utmattning vid mitt bröst till slut så jag kunde lägga ner honom. Det var tuffa nätter. 2h sova, 1-2h amning/få honom att somna, sova 2h… upprepa. Men nu är han trygg i sig själv igen 😍😍😍

    Fin bild! ❤

    Gilla

    • Vad skönt att det blivit bättre med sömnen, låter sjukt tufft. Ja visst är det många starka känslor, jag har definitivt blivit blödigare. Känns som att allt berör mig lite extra, men det känns fint – som att jag lever extra mycket 😊 tänk att våra små pojkar blivit så stora redan ❤ kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s