Vårt envisa lilla knyte och vi på RUL

Äntligen är den här, stunden efter ett lyckat RUL. Har försökt att inte vara alltför orolig, men det finns ju så mycket att oro sig över, så mycket som ska klaffa. Så svårt att tänka att det ändå kommer att bli bra trots att det oftast blir just bra. Men nu, såhär timmarna efter ultraljudet, så känns det i alla fall så, som att allt kommer att bli bra. Och jag läste någon vis kvinnas råd någonstans här i bloggvärlden att vårt knyte faktiskt förtjänar att vi tror på hen. Så det är vad jag kommer att (försöka allt vad jag kan att) göra, trots att jag ju såklart vet att det inte finns några garantier. Du, vårt lilla knyte som lyckades vandra ner till min livmoder trots att en av vägarna var borta (äggledaren alltså), som lyckades fortsätta att växa och fästa trots att så många innan inte lyckades, som lyckades stanna kvar trots blödningar i ett antal veckor. Det är klart att du förtjänar att vi tror på dig, du är ju vår lilla kämpe.

I övrigt har jag nojat en del över min vikt och min lilla mage, har knappt gått upp 3 kilo på dessa 19+0 veckor, men tänker att huvudsaken är ju att du där inne mår bra och växer, och det verkade du ju göra. En envis liten en var du också, ville inte alls flytta dig i en bättre vinkel för barnmorskan, utan låg mest och sparkade på min urinblåsa. Barnmorskan var förresten jättebra, hon pratade oss igenom hela proceduren och sa hela tiden vad hon såg och frågade om vi hängde med.

Det börjar verkligen bli verkligt nu och det känns helt rätt. Vi ska bli föräldrar!

Annonser

13 reaktioner på ”Vårt envisa lilla knyte och vi på RUL

  1. Åååh! Underbart mysigt ju! 💜
    Wow, vilket stort steg 😊 Längtar också dit! Min hjärna är helt psyko just nu.

    Mår i bra, då? Känner du dig gravid? Berätta allt!

    Gilla

    • Haha, tack så mycket ❤

      Jodå, kroppen mår fint, är ju inte så stor än så har inte fått såna krämpor. Tror dock jag har börjat känna lite sparkar, fast det känns inte som sparkar än, utan mer som bubblor typ fast annorlunda än de andra bubblorna i magen som är fler nu när mina tarmar lever sitt egna liv. Sen så kan jag drabbas av plötslig trötthet, förutom att jag generellt behöver mer sömn än tidigare. Och så är jag hungrig mest hela tiden men inte sugen. Så samtidigt som jag känner mig gravid så har jag inte så jättestora symptom direkt utan mår generellt väldigt bra 🙂

      Förstår att du längtar, de sista tre veckorna har känts evighetslånga samtidigt som de ändå på något sätt gått rätt fort. Håll ut, snart är du där 🙂 Kramar ❤

      Gilla

  2. Åh vilket fint inlägg att läsa. Tro på hen och och att det är er tur, även om det känns overkligt. Grattis grattis grattis ❤️

    Gilla

  3. Underbara känsla! Tycker inte att du ska bekymra dig om vikten om du äter ok och är normalviktig annars. Jag har inte ens gått upp ett kg i vecka 22 och är inte orolig för det. Bebisen tar vad hen behöver och viktökningen kommer olika sent.

    Gilla

  4. Tackar som frågar. Vi var på VUL på kliniken då vi gick in i vecka tio i onsdags. Fick se ett tickande hjärta och små, små fingrar. Overkligt denna väntan är! Stor kram till er

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s