Jag visste ingenting

Det har snart gått ett år nu. Ett år sedan jag kissade på en sticka och blev världens lyckligaste människa.

Läser dagboksinlägg från förra hösten.

Jag visste ingenting.

Kommer ihåg att jag sa till M när vi började försöka att om det inte går på vanlig väg så vill jag inte genomgå en massa medicinskt för att lyckas, då kan vi lika bra adoptera. Ha! Just det ja! Som sagt, jag visste ingenting. Jag var en av alla de där som inte förstår hur det är när det inte går, månad efter månad som blir till år. Jag visste inte att det skulle göra så förbannat ont. Så till alla er som är rädda att såra mig genom att säga något klumpigt för att ni inte förstår, ni behöver inte vara rädda, jag förstod inte heller någonting.

Så mycket som kan förändras på ett år. Idag hade jag kunnat vara mamma till en liten knodd på ca 4 månader. Det blev inte så. Såna tankar gör ont. Men såna tankar är också svindlande när jag inser att ett år är lika lång tid framåt som bakåt.

Annonser