Harmonisk

Går in i vecka 22 idag, magen växer på långsamt och vårt lilla knyte har börjat kommunicera med oss via en och annan spark. Det är så fint att börja kunna dela graviditeten på ett annat sätt nu när mannen också kan känna knytet där inne. Men det gäller att ha lite tålamod, för rörelsemönstret är inte speciellt regelbundet. Men så mysigt det är; att kunna lägga magen på handen och säga hej och få en liten buff tillbaka  ❤

Vi har gjort vårt första inköp nu också, en spjälsäng med tillbehör på IKEA. Kändes så konstigt att ”få” stanna upp vid barnavdelningen och gå runt där inne och kolla, inte bara snabbt passera med blicken ner i golvet. Vi har också varit och kollat på vagn, både jag och mannen fastnade ganska snart för bugaboo buffalo och allt vi kollat på nu i efterhand har liksom inte känts lika rätt så det blir nog den. Tänkte hyra (istället för att köpa) en bilbarnstol via if, så får man byta stol när barnet växer ur den och behålla den sista, verkar rätt smidigt. Har också blivit medlem i goboken och fått en gullig liten startbox så har redan hunnit bli en och annan sagostund.

Annars har jag börjat träna igen vilket känns otroligt bra. Blir anpassad träning och vågar överhuvudtaget inte mig på löpning, hopp eller tunga vikter. Känns rätt befriande att träna bara för att må bra och inte för att prestera. Känner mig överhuvudtaget rätt harmonisk och orkar inte ens stressa på jobbet trots att jag har en avhandling att skriva klart. Men allt utom just vår lilla familj känns så väldans mycket oviktigare nu för tiden, all prestationsångest på jobbet är som bortblåst (iaf nästan).

Har börjat äta järntabletter efter att typ ha svimmat, så har sluppit någon sån episod efter det. Misstänker att jag eventuellt kan ha åkt på lite foglossning, det är det eller så har jag utvecklat någon form av kronisk träningsvärk i rumpan. Vad det än är så är det tusen gånger enklare att leva med än ofrivillig barnlöshet.

Så allt som allt så vågar jag njuta alltmer av graviditeten trots att jag ibland oroar mig när jag inte känt något där inne på några timmar eller när folk förundras över att min mage inte ser ut som en vecka 22 mage. Men sen så får jag en liten spark och då går det inte att göra något annat än att le.

kick

Annonser