Läs detta när du inte orkar mer

Okej, här kommer en plan. Mitt enda sätt just nu att gå vidare, att inte dras så långt ner att jag inte kommer upp igen. Jag vill ju trots allt att mitt liv ska vara meningsfullt hur det än slutar. Trots motgångar som i stunden kan kännas alltför tunga för en enda person, eller för en liten familj på 2 personer som längtar så efter att bli fler. Så här kommer den, min pepp-plan:

– Vi fortsätter att försöka som vi gjort nu och försöker samtidigt komma ihåg att det går att leva under tiden också. Det finns saker som är värda så mycket, stunder av lycka, av mys, av genenskap, av spänning, av lärdom. Det är helt okej att träna, E, du kommer inte träna bort ett eventuellt barn. Det är också helt okej att skratta, att gråta, en eller annan kopp kaffe nångång ibland, att känna efter, att inte känna efter, att vara lite spänd ibland, att slappna av, att tänka på det konstant, att inte tänka på det alls, att googla symptom, att hänga på familjeliv, att glömma bort för ett tag när mensen ska komma, att räkna ner dagarna. Det är okej att vara mänsklig. Ta en dag i taget, en sak i tagen. Är det menstider, låt det vara en återhämtningsperiod där både jag och M kan sörja det som inte blev och välja att gå vidare. Är det ägglossningstider, testa nya saker, lär känna varandra, och låt det vara okej att tänka på spermier som simmar runt där inne och kanske befruktar ett ägg eller två. Är det väntetid, låt det vara okej att känna efter men också att glömma bort det, är ägget befruktat och fäst så kommer dessa tankar inte att påverka något överhuvudtaget, det är okej att känna vadsomhelst. Det finns ingen anledning att tänka på eventuella x eller missfall än, njut av att vara just i denna delen av en eventuell graviditet. Är det plus-tider, ja då är det verkligen bara att njuta, eftersom det fortfarande inte är någon ide att tänka på allt som kan gå fel, vilket jag kommer att göra, men kom då ihåg att det inte påverkar varesig åt det ena hållet eller det andra. Härifrån är det verkligen bara att ta det som det kommer, en sak i taget. En spännande resa har just inletts och slutar den för tidigt så kommer du falla lika hårt oavsett om du oroat dig innan eller njutit.

-Så om vi står där i augusti, fortfarande utan plus. Då får det bli fertilitetsutredning. Vid det här laget så har vi antingen skjutit upp bröllopet för vi var tvugna att spika bokningen vilket inte går när vi inte vet hur våren ser ut eller så är den fortfarande preliminärbokat och kan snart spikas (typ i slutet av aug) eftersom blir jag gravid nu så kommer barnet först i juni. Förhoppningsvis kan utredningen ge oss något svar och kanske till och med en lösning. IVF kanske blir ett alternativ och då får det vara så. En sak i taget. Eventuellt kan det vara läge att ställa sig i adoptionskö eller i alla fall seriöst prata om det alternativet. Och mitt i allt detta, försök att hitta ett sätt att fortsätta ha ett liv. Sluta inte att umgås med vänner utan låt dem ge energi för det kommer att behövas. Låt aktiviteter ge er energi, låt resor ge er energi. Det kanske känns jobbigt ibland att gå utanför dörren, men där ute finns ju världen och det är där ni lever. Inte i en fantasi om en morgondag. Glöm inte bort att vara rädd om det som finns idag, här i den riktiga världen, för även om det kanske inte är en liten egen underbar varelse så är männsikorna runt er ovärdeliga. Det kan vara värt att komma ihåg när ni känner er ensamast i världen. Framförallt, glöm aldrig bort att ni har varandra, att ni går genom samma sak fast på olika sätt. Är det svårt att prata, skriv och läs varandras texter. Skriv här eller skriv på kladdpapper, viska till varandra när ni nästan somnat, smsa jag älskar dig. Tänk på att ni båda krävs för att det ska lyckas och att det alltså inte är någons fel när det inte vill gå, precis som det inte bara är den enas förtjänst om ni skulle lyckas. Så stötta varandra och väx er starkare tillsammans, bli ett team som inte går att knäcka.

Annonser