Ett år med vår älskade Saga

För ett år sedan igår, mitt i vad som skulle visa sig vara en enda sommarlång värmebölja, valde du att titta ut.

Efter några magiska dygn med gos på patienthotellet i Lund var det dags att träffa storebror.

Efter att lite avvaktande känt in läget så vågade han sig fram för att säga hej. Det blev en sommar i stort sätt helt utan regn men med fotbolls-VM och din första resa till mormor och morfar.

Innan det var dags för mig att spendera dagarna som lärarpraktikant så fick vi lite tid tillsammans bara du och jag medan Oliver skolades in på förskolan.

Sedan var det ni två hela hösten:

Det blev jul, din första jul. Vår första jul som en familj på fyra.

Ett nytt år kom och det blev min tur att vara hemma med dig. Vi flyttade runt lite sängar och sånt här hemma och plötsligt hade du och Oliver ett eget rum tillsammans.

Våren kom smygandes och vi gjorde vår första hotellresa som familj och köpte en cykelvagn lagom till värmen hälsade på.

Det har varit ett fantastiskt år. Det har varit fantastiskt att följa dig, att få se dig bli en egen person. Du är vårt bustroll och solstråle, alltid redo att testa något nytt.

Annonser

Nytt år

I fredags fyllde vår älskade son ett helt år. Svårt att förstå att det redan gått ett år samtidigt som det känns som en hel livstid. Varje dag gör han mig till en bättre människa. Lär mig att kärlek är så enkelt, att den inte behöver lindas in, att den bara kan få finnas där så stark och ren.

Jag har så många fina minnen från dagen då du kom, när du låg på mitt bröst länge, länge. Solen som lyste så fint på höstlöven utanför fönstret. Jag visste då att jag alltid skulle göra vad som helst för dig.

Vad som betydde absolut inget för mig då var att en disputation var inbokad precis ett år senare. Jag var så långt ifrån det mentalt så att det faktiskt hände ett år senare kan jag inte riktigt förstå. Har varit så distanserad till det hela hösten, inte haft energi till att orka tänka på det på något sätt. Jag har ju såklart slitit för att få klart allt men jag har liksom inte varit där på något sätt. Därför är det svårt att ta in att det äntligen är över, de stunder jag förstår det börjat jag nästan gråta av lättnad. Har liksom aldrig riktigt trott att jag skulle klara av det så är faktiskt stolt att det gick.

Slängde massa grejer på jobbet igår, så skönt att få börja om med något nytt. Ska bli spännande att se vad framtiden har att erbjuda. Förhoppningsvis ett litet syskon i maj, kub nästa vecka så får ta det därifrån först och främst. Förhoppningsvis också ett jobb jag trivs bättre med eller att jag kommer in på kpu till våren. Ja, vi får se.