Oslagbar gemenskap

Jag kanske borde ha dåligt samvete för att jag sitter på ett tåg mitt under en pandemi, men jag bara orkar inte. Orkar inte eller vågar inte skjuta upp träffar. Ja, det kanske kommer fler jular där vi kan ses och det hoppas jag verkligen. Och för mig som 36-åring flyter liksom jularna ihop och det kanske hade varit lättare att tänka så om det bara handlat om mig och mina jular. Men för några som är mer än trettio år yngre så är varje ögonblick en egen verklighet och en liten oändlighet i nuet.

Jag vill skapa minnen tillsammans.

Och i år får det bli så att det dåliga samvetet får vila. I år vill jag fira jul utan att skulden ska färga minnena.

Så vi susar fram över svagt snöklädda skogar och åkrar. Imorgon är vi framme och då ska jag bara njuta av julen och den oslagbara gemensamma glädjen hos stora och små som får träffas och umgås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s