Hundrasjuttioelva

Så var det sportlov. Och jag är uttråkad och samtidigt lite stressad över att jag inte gör något. Försöker underhålla uttråkade barn. Går sådär. Jag hoppas mina barn kan förlåta mig om de någonsin läser detta men helt ärligt kan jag komma på rätt mycket saker som är roligare än att leka ”mamma, pappa, barn”, åka hemmagjord husbil eller fika ute med rastlösa barn som har noll självbevarelsedrift. Jag har förlåtit mig själv för att jag helt ärligt känner såhär för precis lika ärligt kan jag konstatera att det bästa i mitt liv innehåller mina barn. Deras underbara tankar och ofiltrerande sätt att vara.

Jag tror att mina känslor delvis beror på att vi gör samma saker hela tiden. Innelekarna har tagit slut, varenda kvadratmeter i närområdet känns utforskat och när till och med Coop är förbjuden mark har liksom inspirationen tagit lite slut.

Jag vill se nya vidder. Upptäcka dessa tillsammans med mina barn. Jag vill planera en fjällvandring. Boka en tågresa hem till mamma och pappa. Åka med familjen till varenda möbelaffär i stan och drömma om hur vårt hus kommer att se ut.

Istället bygger jag ännu en pärlplatta. Jag kallar den pärlglass nummer hundrasjuttioelva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s