Ett år

Nu i dagarna firar jag ett år på min skola, även fast ca hälften av året har inneburit distansundervisning. Det känns mer och mer som det förlorade året. För mig, som förhoppningsvis har massor av år kvar i läraryrket är det väl inte hela världen. Men ett av tre år på gymnasiet är trots allt en tredjedel av elevernas gymnasieupplevelse. Jag minns min egen med glädje och hoppas att året inte känns lika förlorat för eleverna som för mig som lärare.

Apropå förlorat år fick jag mig en smärre chock häromdagen när jag insåg att jag redan fyllt 35 år. Förra året. Alltså inte i år som jag i några sekunder var helt övertygad om. Så jag fyller alltså 36 år! Det känns både ungt och gammalt på samma gång, men mest av allt känns det inte alls. Jag har liksom inte tid att fundera över det. Eller energi, framförallt energi, den sugs in i min datorskärm och har lite svårt att hitta ut. Räddningen är att eleverna så smått har fått komma tillbaka.

Det ska tydligen vara en dålig sak enligt lärarfacket och gemene man på sociala medier. Jag känner bara att om nu bilvägarna igen är fyllda med pendlade vuxna på väg till sina jobb, gymmen och tydligen paddelhallar (?) är välbesökta så ska vi väl unna vår framtid att få gå till skolan? Med försiktighet. Med förstånd.

Och sen när allt det här börjar blekna så hoppas jag att vi vuxna visar vår tacksamhet gentemot alla dessa ungdomar som inte riktigt fått vara ungdomar i år genom att ta deras framtidskris på allvar. Du vet det där med klimatet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s