Med en önskan om mer kärlek

Känslan just nu. Jag har haft min sista lektion (ja eller vad man nu ska kalla den..) för året och har väl ”jullov” nu. Jag antar att julen skymtar där bakom gardinen, precis som världen som finns där utanför.

Jag är väl välkommen ut dit igen efter mer än en vecka sedan första symptomen och återställd sedan flera dagar tillbaka (förutom ett obefintligt lukt- och smaksinne). Men där ute blir jag nästan bara ännu mer sorgsen. Jag saknar vänner som möts med stora leenden, skratt och varma kramar. Jag saknar till och med julstressen ute i affärerna, de där tillfällena då främlingar möts i gemensamma blickar av panikblandad glädje.

Jävla skit alltså, men när kommer det här att ta slut? Jag vill inte ha en lektion till via fucking meet. Jag orkar inte hitta på sätt att få eleverna att interagera med varandra samtidigt som jag måste kontrollera att de faktiskt lär sig något eller för den delen gör något som har med skolan att göra överhuvudtaget. Jag har ingen lust att prata om varken centripetalkrafter, andragradsekvationer eller Newton när allt som lyser mot mig är min egen skärm. Eller åka in till jobbet bara för att mötas av en tom och kall skola.

Men mest av allt orkar jag inte med allt missnöje, all irritation och ibland nästan hat mot varandra som fullkomligt sprutar ut ur min telefon via nyhetssajter och sociala medier. Visst finns det såklart saker som hade kunnat göras bättre, men kan vi inte bara vänta med att hoppa på varandra tills det är över? Just nu behöver vi varandra, vi behöver stöd, ork och förståelse. Vi behöver kärlek.

Därför drömmer jag om de där kramarna och mötena mellan människor på flygplatsen i Love Actually

Ja, det är faktiskt så att jag blir tårögd av bara tanken på det. Andra saker som får mig att bli tårögd just nu är: julsånger, luciafirandet på SVT och mina barns obekymrade firande av jul. Ja, jag misstänker rent av att jag till och med kommer gråta en skvätt av chefens julhälsning.

Så tomten, Gud och alla andra högre makter, jag önskar mer kärlek till världen till nästa år. Jag tror verkligen vi behöver det.

2 reaktioner på ”Med en önskan om mer kärlek

  1. Åh, vad jag känner igen mig! Saknar att krama nära och kära. Är också trött på att ha lektioner över en skärm och blev inte superglad över regeringens nya beslut igår. Men, men, det är bara att bita ihop. Någon gång är det här över ❤

    Gillad av 1 person

    • Ja, någon gång får vi krama utan skam och rädsla igen, bara med kärlek ♥️ och någon gång får vi tillbaka våra elever igen (annars kommer jag inte bli långvarig som lärare)

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s