”Jag vill bara ha en kram”

Det verkar luta mer och mer åt att vi är fast här nere över jul. Och det gör lite ont. Får det göra det? Jag vet inte, det finns så många som har det så mycket tuffare. Men det gör ont i alla fall.

Det är snart dags att ta fram ljus och göra julmysigt. Men pirret är borta. För mig handlar julen om gemenskap. Om varma kramar. Istället möts jag av det här varje dag på jobbet:

Och nej, det är inte så att jag inte håller med. Jag vet att allt inte är som vanligt, jag vet det mycket väl. Men det finns något så djupt tragiskt med bilden också. Och jag hoppas innerligt att eleverna som också möts av denna bild dagligen har någon där hemma som kramar om dem ordentligt. För annars är det som att vi har kastat in dem mitt i en rasande storm helt ensamma och till råga på allt med instruktionen att de inte ens får värma varandra.

Corona skiter uppenbarligen i julen och 2020 verkar lägga in en sista stöt innan året tackar för sig och vad jag önskar mig? Att vi alla får värma varandra igen, att 100 mil återgår till en avstånd som inte är oändligt långt bort och att en kram aldrig mer ska vara något negativt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s