Uppgiven

Jaha, efter en vecka på förskolan så var det dags igen. Snor. Helt absurt, hur kan de vara snoriga igen?! Det hade ju knappt hunnit sluta att rinna. Det här håller inte. Jobba en vecka, halvjobba nästa och sen upprepa – hur länge då? Resten av året? Nästa år också? Ännu längre?

Jag känner den där ohälsosamma stressen i bröstet. Vill bara gråta av otillräcklighet. Det går ju inte att vara lärare när man bara är där varannan vecka.

Kan du inte ha lektionen hemifrån som vår andra lärare som var sjuk förra veckan – det fungerade jättebra? Kan du inte ta om förra lektionen då vi hade vikarie för vi förstod inte? Nej vi gjorde inte uppgifterna i tisdags – du var inte här och vi körde fast. Kan du inte lägga upp en lektion på lärplattformen så vi kan titta på den istället? Vi försökte titta på videon du länkade men vi förstod inte.

Men tiden går ju framåt och all min frånvaro förändrar inte det faktum att alla mina kurser utom en ska avslutas till jul. Så nej, jag hinner inte gå igenom allt missat material en gång till. Ledningen tillsätter vikarie (om de lyckas) som lösning. Eleverna ser det som en ursäkt till att dåliga resultat inte kan skyllas på dem. Och i slutändan står jag där med ansvaret.

Otillräcklig, uppgiven och helt slut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s