Trasig värld

Lite bloggtorka här, men vardagen är igång i full fart med andan i halsen. Det är som att vi knappt vågar andas när det känns som ett andetag är allt som kommer behövas för att evighetsvabbandet ska sätta igång.

Det är lite samma stämning på skolan, ingen i kollegiet vill att skolan ska stänga igen så vi kör på i 110 i någon form av tro att om vi inte hinner tänka på covid så kommer inte heller covid tänka på oss. Typ.

Det är i alla fall roligt att vara tillbaka i klassrummet igen och jag måste nästan nypa mig själv i armen varje dag för att inse att just jag får jobba på det som nu är ”min” skola.

Att jobba runt ungdomar för att sedan komma hem till mina egna barn får mig att ibland fundera över om detta bara är början? Är det här världen vi lämnar över? Så trasig. Och helt ärligt så är jag ju en del av dem som lever i överflöd. Indoktrinerad i det materiella när det som betyder finns någon annanstans. Vilsen i vägen ut, letandes efter någon som kan visa den. Istället finns det en uppsjö av vägvisare som pekar i alla möjliga riktningar. Så jag gör som de flesta andra och fortsätter rakt fram. Snart är nog alla vägar bättre än just den.

Jaha det blev en konstigt första inlägg efter en tids uppehåll här. Men det är konstiga tider vi lever i. Ibland behöver blicken lyftas. Det kan kännas lite läskigt när en borrat ner huvudet i sanden lite för länge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s