Fem en fredag v. 22: jeopardy 2

Fredag igen! Arbetsveckan slutade med ett, eller ja faktiskt två, fantastiska besked och nu ska jag njuta av helg (plus lite mer jobbade).

Här kommer fem en fredag i Jeopardyformat (kul!):

1) Det är sommarens smultronställe.

Vad är mamma och pappas båt? Men kanske blir det dåligt med smultron i sommar om ja ni vet, det där förbaskade viruset och allt.

2) Två saker som alltid finns i kylskåpet.

Vad är mjölk och smör? Har två kalvar här hemma, varav den ena är 34 år..

3) Det jag ser precis utanför dörren.

Vad är trapphuset? Nästan så man ser ett rökmoln också.. (blä)

4) En fysisk aktivitet jag inte förstår mig på.

Vad är Crossfit? (Förlåt alla Crossfit:are jag har förstått att det mer är som en livsstil än träningsform men varför ska det vara så dyrt och så macho och så mycket kaloriräknande? Ja jag vet fördomar.)

5) Något jag drömmer om just nu.

Vad är icke-social distansering? Distans och digital är inte mina favoritbörjan på ord just nu om man säger så. En digital kram eller kram på distans är såklart en fin tanke men det bleknar så i jämförelse med en riktig kram.

9 reaktioner på ”Fem en fredag v. 22: jeopardy 2

    • Ja, jag lider så med alla som bor ensamma. Speciellt de som tillhör riskgrupp. De flesta av oss behöver mänsklig fysisk kontakt. ♥️

      Gilla

  1. Jag ska få hit min dotter som jag inte träffat på närmare ett år. Men kramas, nä det törs jag inte. Är alltför mycket i riskgrupp. Att vara ute på sjön i en båt, i mitt fall helst en segelbåt, det är livet. Men, det var många år sedan sist. Nu finns bara småsjöar o tjärnar i området, men vackra är ju de också på sitt sätt. Trevlig pingsthelg

    Gilla

  2. jag håller med om att det måste vara tungt att vara gammal och ensam och kanske inte en digitaliserad.
    att kanske inte ha någon att tala med än mindre då krama. det känns som om sommaren kommer att gå i coronans tecken också

    Gilla

  3. Ja, det är konstiga tider, på många sätt. Antingen blir det något mer ”normalt” igen, eller så är det något som hela samhället måste anpassa sig till, om det är här för att stanna. Känns väldigt ovisst.

    Gilla

  4. Hm ja det är konstiga tider, frågan är om det blir ”normalt” som innan Coronapandemin, blir kanske på ett annat sätt med vissa saker och det kan ju vara både bra och mindre så. Ovisst är ordet. En får ta en dag i taget och se tiden an, brukar jag tänka, annars blir det för stort.

    Gilla

Lämna en kommentar