Jag andas, går och bär lättare

Dags för bra nyheter här på bloggen. Ni vet, livet är underligt, dagen efter jag skrev inlägget om bortsugen framtidstro och allt det där berättar en kollega att hon ska byta skola och att hon önskat hos chefen att de ska anställa mig nu när det öppnas en tjänst.

Och igår fick jag veta, efter lite sedvanlig byråkrati, att jobbet är mitt, eller ja, kommer bli det på måndag då ansökningstiden gått ut! Jag kommer alltså få en tillsvidaretjänst på en skola där lärarna snarare är kvar ett arbetsliv till skillnad från högst ett läsår.

I vintras när jag först satte min fot på skolan ska jag erkänna att jag inte var supertaggad. Ett till vikariat. Lära känna nya elever bara för att säga hejdå om några månader. Men sedan träffade jag eleverna. De var där för att lära sig, vissa säkerligen mest för betygen, men det fanns elever som verkligen var intresserade. Visst fanns elever som droppade in sent och som man fick pusha på lite extra, men inga som trotsade mina ord och testade gränser värre än mina småttingar här hemma.

Jag som lärare passade in. Det finns olika typer av lärare och jag har aldrig varit den där som inte ler mot sina elever innan jul.

För andra gången i livet ska jag skriva på en tillsvidaretjänst. Denna gång har jag större förståelse för vad en sådan tjänst innebär och hur avsaknaden av en sådan känns för mig – trygghetsnarkomanen. Jag andas, går och bär lättare, svävar nästan. Lite som att ha lagt av sig en väldigt tung ryggsäck.

Livet alltså. Hur det ena leder till det andra och hur vi alla hör ihop. Fantastiskt!

En reaktion på ”Jag andas, går och bär lättare

  1. Pingback: Fem en fredag v. 22: jeopardy 2 | familjenoe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s