Ett kliv in i det okända

Känns konstigt och om jag verkligen tänker på det, läskigt. Lite samma känsla som de gånger jag verkligen funderat på hur framtiden kommer se ut för kommande generationer om vi inte får bukt på klimatförändringarna. Läskigt att kliva in i det okända. Hur kommer samhället se ut?

Idag påbörjades distansundervisning för mina elever. Undrar hur deras tankar går? Jag vet i alla fall – bara efter att en dag har gått – att det är tråkigt att träffa eleverna bakom en skärm jämfört med att träffa de på riktigt.

På något sätt belyser ändå allt det här att vi människor ändå mår som bäst när vi får vara tillsammans med alla våra sinnen.

Kan också konstatera att dessa tider inte är de bästa tider för att söka jobb. Men det är ju precis det jag måste göra för till sommaren går mitt vikariat ut. Som jag önskar att jag kunde stanna kvar där jag är nu. Sannolikheten att det ska hända har väl inte direkt ökat de senaste veckorna om man säger så.

Jag misstänker att mina elever är bättre än vad jag är på att ta dagen som den kommer och snabbt anpassa sig efter nytt läge. Så medan de slängs ut i värld där de blir tvingade att för snabbt öva och lära sig ta ett större egenansvar så är det väl inte mer än rättvist att jag får öva upp min kapacitet att prestera bra även när framtiden är osäkrare än vanligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s