Möta gränser

Jag har gjort lumpen. Efteråt, när folk frågar om jag inte tyckte det var att kasta bort ett år, har jag sagt att det var lärorikt. Att jag hade fått möta mina gränser och sett vem jag var då. Ojojoj vad jag inte visste att jag bara skrapat på ytan.

Sen jag blivit förälder känns det ibland som jag möter nya sidor av min själv varje dag.

I mina värsta stunder tänker jag att det kanske fanns en anledning till att vi knappt kunde få barn. Att anledningen skulle vara min oförmåga att hantera mina barn. Känslan när de lever vildar här hemma och ingenting når fram. Eller när de berättar att Oliver bitit ett annat barn och jag inte har den blekaste hur jag ska göra allt bra för alla.

I mina bästa stunder tänker jag att det finns en mening att vi fått två väldigt olugna barn. För att vilda barn kanske behöver lugna föräldrar?

Det är utmattande att ständigt vara så nära sina gränser. Oron, rädslan, det dåliga samvetet. Men det finns ju något som väger upp det. Glädjen, stoltheten och den ovillkorliga kärleken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s