2019

Vilket år. På många sätt ett år bland andra men på de flesta sätt ett år helt olikt andra.

Det började rätt harmoniskt med föräldraledighet, visserligen också med exjobbsskrivande.

Det var också en hel del kaos med kräksjuka, annan sjuka och många stunder av allt annat än syskonkärlek. Jag har till viss del förträngt hur maktlös, arg och skuldfylld jag kände mig stundtals. Att vara ensam med en ett- och en tvååring krävde ibland mer energi än vad jag hade.

Det blev några resor till Umeå på grund av pluggandet. En av resorna var familjen med, då vi sa ett sista hej då till min kära mormor. Så många fina minnen jag har med henne, med kojor under bord, käpphästar i en vårskog full med vitsippor och magiska jular.

Saga fyllde ett år. Vi hade ett mysigt litet kalas här hemma.

Jag lämnade in sista arbetet och fick ut min lärarexamen ungefär i samma veva som jag fick mitt första lärarjobb. Men innan det var dags att börja jobba fick vi ett fint sommarlov tillsammans.

Det blev många fina minnen. Det blev också en hel del resande. Det är kanske alltför lätt att glömma hur krävande det kan vara för en tvåring, men jag hoppas att jag i alla fall lärde mig att sänka kraven på både honom och mig.

Hösten kom och hösten gick. Intensivt är det ord jag väljer när folk frågar mig hur det är att vara (ny) lärare. Jag vet ärligt inte riktigt var jag hämtade energi, om det var hemma eller på jobbet eller inte alls. Som tur är är det inte riktigt samma typ av energi som används på de båda ställena, så på något sätt tror jag att jag hämtade och blev av med energi både hemma och på jobbet.

Oliver blev tre år och det firades med årets andra glasståg. Kusinerna kom och hälsade på dagen till ära, ända från Stockholm. Så fint att se de tillsammans. Det var en av sakerna jag sörjde när vi förlorade vår lilla en-millimetare – min syster var nämligen gravid samtidigt som mig. Men tänk så bra allt blev ändå.

Sen var det bara sista rustchen kvar av året. Finns egentligen väldigt mycket att säga om det. Båda tråkiga och roliga saker. M som förlorade ett jobb, jag som säkrade min inkomst till våren med ett nytt jobb och ett köpt radhus (!) Men framför allt så har det här varit en underbar tid med barnen. Saga sprutar ut nya ord och har verkligen lärt sig att visa sin vilja och ta plats. Oliver har liksom landat i sig själv. Han ”byggjobbar” här hemma och berättar om allt han tänker på och jag förundras hela tiden av honom. Aldrig trodde jag att han skulle kunna roa sig själv (och en hel tågvagn) i en nio timmar lång tågresa. Men det är nära på en fröjd att resa med honom. Det säger en hel del om hur mycket som har hänt på bara ett år. Tågresan ledde i varje fall uppåt i landet och vi fick en underbar jul hemma hos mina föräldrar med mommo och mopa.

Och nu är det alltså dags att säga hej då till 2019 och välkomna ett nytt år, till och med ett nytt årtionde. Känns futuristiskt på något sätt. Men också ett utmärkt år för nystarter med nya (hoppas, hoppas) jobb och byggande av vårt nya hem. Jag väljer att gå in med hopp för det känns så mycket bättre än alternativet.

Gott nytt år från familjen Ö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s