Mina tårar rinner oftast osedda, tyvärr. Det är väl det där med att stå naken inför någon annan, rädslan att denna någon ser mig och sen väljer att gå.
Jag inser ju att jag bygger murar, eller ja, de är väl egentligen byggda för länge sedan, och jag inser också hur mycket fattigare mitt liv blir på grund av detta.
Så idag brinner ljusen för murar som ska rivas och tårar som ska få en chans att torkas.
familjenoe 