Hopp är livsviktigt för mig. Det har funnits tillfällen i mitt liv då jag vandrat runt som i ett svart hål. Men det har ändå varit ett svart hål som rymt en gnutta hopp. I stunden har den där ljusglimten känts lika naiv som absolut nödvändig för att ens orka ta ett steg till.
Finns det ens något kvar när hoppet dör? Det är en fråga jag inte vill ha svar på.
Idag brinner ljuset för hoppet.
familjenoe 