Hej från kravhjärnan

Här inne ekar det tomt. Det gör det inte i mitt liv däremot. Alla saker som måste göras hopar sig på varandra och min kravhjärna har svårt att sänka ribban. Jag vet att det inte är hållbart att bara kuta på utan chans till att andas men jag vet inte heller hur jag ska kunna stå ut med att inte göra mitt bästa?

Mina dagar: jobb, barnen, jobb, sova. Upprepa. Helgerna är liknande, typ: barnen, försök till att städa upp i röran som inte hunnits städats upp under veckan, jobb och sova.

Men jag vill inte vara den som inte klarar av ett heltidsjobb. Och jag vill inte vara den som gör ett dåligt jobb. Speciellt inte när det handlar om andras människors liv.

Jag intalar mig själv att det kommer bli bättre när jag jobbat som lärare ett tag. Fått erfarenhet. Arbetat ihop underlag, lektionsplaner och provbank. Men när kommer jag dit? Och tänk om det stället inte finns?

Jaja, dags att städa..

2 reaktioner på ”Hej från kravhjärnan

  1. Med risk för att låta negativ så kommer man nog först dit efter fem år, när man liksom råddat saker ett tag. Problemet är bara att när man väl kommit dit så kommer man ändå behöva kämpa på med samma så det går runt ändå. Det här är vad jag önskar lärarfacken kunde jobba mer med, arbetsbördan och stressen mot allt tjafs om lönen. Lärare idag räcker inte till :/.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s