Ny på jobbet och ”ny” som mamma

I en månad har jag varit gymnasielärare nu. Och det är ju såklart som alla sagt; att första året/åren är hundår. Det tar tid att skapa undervisningsmaterial och rutin.

Det var väl just detta som jag bävade mest för. Jag har ju inte så mycket övertid jag kan använda. När jag åker från jobbet är det ju hem till två små barn som behöver mig. Jag har många gånger under utbildningen grämt mig över att jag inte började med detta tidigare i livet. Men sedan jag satte min fot i klassrummet så grämer jag mig inte över det längre. För trots att det är många sena kvällar som hade blivit tidigare om jag gjort detta innan barnen kom så finns det en sak jag har mer av nu efter barnen. Vet inte vad jag ska kalla det. Pondus kanske? Blandat med mer tålamod och livserfarenhet.

Det är inte bara gråa hår barnen har gett mig. Jag hoppas jag kan ge tillbaka till dem i alla fall en bråkdel av allt mervärde de skänker till mitt liv.

Annat som har hänt sen senast:

• Sagas inskolning gick hur bra som helst.
• Oliver har börjat visa sina känslor även på förskolan vilket såklart är bra. Inte lika bra är att han har svårt att uttrycka de i ord vilket leder till att han ibland slåss. Det dåliga samvetet hos mig men framförallt den stora oron driver in och ibland över mig. Det är inte lätt att vara förälder.
• En sista lite roligare grej: om banken går med på det så kommer vi snart köpa ett radhus! Det hade varit en dröm som gått i uppfyllelse.