Kärlek och sunt förnuft är inte ”bara”, men det är viktigt

Jämförelsesjukan, den har blivit något annat – något mer – sen jag blev mamma. Jag kom ihåg att jag inte förstod vad grejen var när jag som gravid med Oliver fick tips om att inte lyssna på alla råd om föräldraskap som alla sa att jag skulle få. Varför inte? Tänkte jag. Jag vet ju praktiskt taget inget om att vara mamma så varför ska jag inte lyssna när jag får råd?

Och det är väl det som är problemet. Det går inte att inte lyssna. För jag har ju faktiskt inte gjort det här innan och jag behöver faktiskt de där råden. Jag har aldrig varit någon som bara kan höfta och tänka att det löser sig. Så varför skulle jag kunna göra det nu när det handlar om det viktigaste i mitt liv? Så jag spetsar öronen när folk pratar om hur de löser diverse problem. Jag betraktar hur andra gör i kniviga situationer eller bara i vanliga situationer för att få något hum om vad som egentligen är vanligt. Jag läser böcker, artiklar, bloggar, facebookinlägg, spanar in Instagram. Jag googlar. Jag är som en svamp.

Rätt ofta blir det information overload. Det är rätt ofta då det också blir onyanserat. Sådär så att det nästan inte spelar någon roll vad jag gör för det är ändå fel.

På 1177 avslutas en lång lista på hur ett normalt barns utveckling ser ut med: ”Barn utvecklas olika. Kontakta BVC om du behöver stöd eller har frågor om ditt barns utveckling.”. I preglife-appen står: ”Det är viktigt att komma ihåg att barn utvecklas i olika takt. Du behöver därför inte oroa dig om ditt barn inte går igenom exakt samma utveckling som vi beskriver.”. Jag förstår det, men hur ska jag veta om det avvikande beror på det eller om det beror på att jag inte har följt alla av (vad som känns som minst tusen) råd (eller är det direktiv?) ni skrev om innan ni skrev den där meningen?

Varför allt det här är jobbigt: För att jag vet att jag kan göra det bättre. Trots att jag lovat mig själv att alltid göra det bästa. Ändå vet jag att jag plockar fram telefonen ibland istället för att bygga ett torn av duplo. Ibland sätter jag på freaking Daniel Tiger på tvn för att få lite lugn och ro och för att tiden går orimligt långsamt.

Rätt så ofta gör jag också mitt bästa. Men det är inte de stunderna som fastnar i mitt samvete.

Kanske ännu oftare vet jag inte om jag gör på det sättet man ska göra. Och helt ärligt vet jag inte om någon faktiskt vet om det ens finns ett sånt sätt.

Så tillbaka till gravida mig med Oliver. Hon som tänkte (när hon fick varningarna om att inte drunkna i för många råd) att det bara handlar om att låta det sunda förnuftet och kärleken styra. Hon hade ju uppenbarligen ingen aning när hon tänkte att något någonsin igen innefattar ett ”bara”, men det behöver ju inte betyda att hon hade fel.

I denna informationstid vi lever i kan nog ett sunt förnuft och en massa kärlek räcka längre än man tror. Ge lite perspektiv. Få en att acceptera det som är, det som inte är och det som kan bli.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s