Eller en gång när någon gjorde slut åt mig.. Något jag inte direkt är stolt över; att han kände det jag inte vågade känna. Att jag inte längre älskade honom.
Det är svårt när inte känslor är ömsesidiga. Jag har varit på båda sidor och det gör ont på olika sätt. Jag har fortfarande dåligt samvete över att jag blundade för mina (icke)känslor mer på grund av min egen rädsla att bli ensam än för min vilja att inte såra honom. Men ensamhet är också något som jag tycker är svårt. Jag har nog aldrig varit bra på att vara ensam och har väl alltid varit lite rädd för det.
Hur som helst är jag en person som trivs bäst med djupa förhållanden, även om jag kanske inte alltid vågar kasta mig ut i dem med rädsla att bli för mycket för någon. Så de förhållanden jag har betyder mycket för mig så när de tar slut gör det ont oavsett varför de tog slut.