Lucka 3: Mitt senaste beslut

Ett som det känns som att jag ofta måste försvara. Kanske också för mig själv.

De som inte känner mig alls undrar nog varför jag valde att bli gravid alldeles i slutet av min doktorandtjänst utan att veta om jag ens skulle ha ett jobb när barnet kom. Men nej, jag valde inte att bli gravid. Jag önskade så innerligt hårt att jag skulle kunna bli gravid och ge Oliver ett syskon. Eftersom vi sen tidigare visste om att vi inte direkt är det fertilaste paret på jorden kände vi att vi inte hade tid att vänta ut rätt läge i livet. Sen blev jag gravid. Miraklernas mirakel.

Sen disputerade jag, blev arbetslös eller gravid arbetssökande, hade tur och lottades in på en betald lärarutbildning för forskarutbildade. Tackade ja och fick Saga mitt under utbildningen.

Så till mitt senaste beslut.

Jag valde att skjuta på min föräldraledighet till januari 2019 och läsa klart utbildningen. M är alltså föräldraledig med Saga nu. Många tycker nog att jag har prioriterat fel. Att jag som mamma borde vara hemma med mitt barn den första tiden. En tid som jag aldrig kommer få tillbaka med henne. Och ja, de har rätt, det kommer jag aldrig. Och jag vet att det är en speciell tid, en tid med Oliver som för alltid kommer finnas på ett speciellt ställe i mitt hjärta. Men grejen är att antingen så var det jag eller M som skulle vara den som missade den första tiden. Varför är jag mer berättigad till den?

Många anser nog också att Saga behöver sin mamma mer än sin pappa den här första tiden.

Jag väljer att tro att det Saga behöver mest är två föräldrar som älskar henne. Jag väljer att tro på att vi båda är likvärdigt bra föräldrar för henne oavsett om hon är sex månader eller sex år.

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.