Värdelös

Fullständigt värdelös. Så känner jag mig nu. Lektionen jag höll igår var typ kaos. Sjukt rörigt och jag kunde riktigt känna hur de inte ville ha mig där. Hur de inte alls hade tillit till mig som lärare. Hur vänder man sånt? Hur ska jag kunna vinna deras tillit nu? Värsta uppförsbacken och jag känner bara: ”jag orkar inte”. Kanske går det inte ens att öva upp att bli en bra lärare, kanske saknar jag helt enkelt något som gör att jag som person inte passar som lärare. Och vad gör jag då? Ännu mer vilsen i världen. Första jobbet, där slutade jag för det var för långt från där jag kände mig hemma. Sen forskning. Men där kände jag mig aldrig hemma, det var mest 5 år av att känna mig otillräcklig och dum. Och nu lärarutbildning. Fram till praktiken har det ändå känts motiverande. Tänk att få förmånen att utveckla människor och få dem att inse sin potential. Men här och nu, när praktiken är igång så känns det mest som jag förstör för dem. Så vad gör jag nu? Vem är jag? Så kommer jag hem. Hem till en snart tvååring som inte heller lyssnar på mig. Och vem är jag som mamma som aldrig är hemma? Som jobbar hela dagarna. Jag vill prata med någon. Någon som ärligt kan tala om för mig om jag överhuvudtaget kan utvecklas till en bra lärare. För om jag bara får veta det så har jag inga problem med att göra mitt yttersta för att komma dit. Det är lördag. På måndag ska jag tillbaka och vem är jag då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s