Sjukstuga

Dag åtta i sjukstugan. Fy fan. Allt känns som en kamp. En kamp för att få Oliver att inte smeta in hela ansiktet i snor så att ögoninflammationen blir värre. En kamp att torka bort snor och gojs innan han är där med sina små händer. En kamp att ge honom ögondroppar för att han är röd, så röd i halva ansiktet. En kamp att försöka suga ut snor och ge honom nässpray så han i alla fall kan få lite sömn. En kamp att få Saga att äta trots att hennes lilla näsa är fullt av snor som kommer tillbaka lika fort som vi suger ut det. En ständig kamp mot ett allt sämre samvete, för hur förklarar man för en snart två-åring som skriker ”vill inte” att vi gör det för att han ska bli frisk när han lever i stunden och vi inte lika mycket så. Eller för en tre-månaders att allt blir bättre om hon bara äter, i alla fall lite grann? Jag önskar jag kunde krama mina barn friska. Jag önskar att vi alla är kärnfriska imorgon när vi vaknar. Eller åtminstone att jag kan få ta deras förkylning ovanpå min onda hals så att i alla fall de slipper vara sjuka mer. Så kommer det ju inte att bli och jag vet att det kommer att komma många fler förkylningar. Fast tänker jag så, så bryter jag nog ihop nu. Tänker istället, precis som igår och i förrgår att det värsta har passerat, nu vänder det.

Over and out från överdramatisk mamma som inte har träffat friska, harmoniska människor på över en vecka.

4 reaktioner på ”Sjukstuga

  1. Men stackars små ❤️❤️ Även om det inte är någon fara och dom kommer bli friska snart så gör det så ont att se dom må dåligt och man tror att det ALDRIG ska bli bra igen!
    Hoppas det vänder snart o att det värsta faktiskt har passerat!
    Kramar

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s