Kram- och gosabstinens

Nu har det gått en hel vecka sen jag senast kramade om min älskade lille son och abstinensen är påtaglig. Jag har varit ensam förut men lägenheten har aldrig varit så tom som den är nu, och ensamheten har aldrig varit så stark. Det är tur att man kan ha videosamtal nu för tiden så man kan se varandra också. Det lättar åtminstone en liten aning på abstinensen. Jag längtar nåt innerligt till imorgon då E, Oliver och Olivers mormor och morfar kommer ner till mig igen så jag kan krama och gosa med min älskade lille son igen. 🙂