Välkommen 2016!

Det är dags att ta farväl av 2015.

Året började i min älsklings famn, med blod men ändå hopp om ett nytt år med nya möjligheter.

”2015 är året jag lämnar alla livlinor bakom mig och tillåter mig själv att älska gränslöst. Jag tror att detta kan bli året då jag lär mig älska och låta älskas.” Så gick mina tankar om ett år som ännu inte varit.

Nu när jag står här, i slutet av 2015, kan jag konstatera att trots att det på många sätt faktiskt har varit ett riktigt skitår så har jag ändå lärt mig så mycket om just kärlek – att ge men också att våga ta emot den. Till ett högt, men kanske i det stora hela, nödvändigt pris.

Januari, av dig kommer jag bara ihåg en enda sak. Jag kommer ihåg att jag, mitt i sörjandet och försöket till återhämtandet från det jag trodde var ett missfall, fick veta att jag fortfarande var gravid. Men på fel ställe. Jag kommer ihåg att de sa att de var tvungna att ta bort dig direkt, samma eftermiddag som jag fick reda på att du fortfarande var kvar. Jag kommer ihåg att jag var rädd. Jag kommer ihåg att jag vaknade i en sjukhussäng, helt tom och med en äggledare mindre. Läkaren sa att jag fortfarande kunde bli gravid, men just där och då ville jag aldrig mer bli gravid och behöva genomgå allt igen. Jag var faktiskt helt övertygad om att jag aldrig skulle bli gravid igen. Problemet var bara att längtan efter barn var precis lika stor som innan. Det blev en ekvation som inte gick ihop.

Sen kom du februari och jag försökte bara att överleva. Och på något sätt så hittade jag upp till ytan; för är det något jag har upptäckt det här året så är det att jag verkligen vill leva, hur ont det än gör.

Lagom till att våren hälsade på så var försöken igång igen, tillsammans med ett nyvunnet hopp. Jag märkte inte ens att jag höll andan, så mycket hoppades jag att denna väntan och längtan skulle gå in i en ny fas. Mensen fortsatte envist att komma och jag föll hårt varje gång. Jobbet blev lidande, livet stod på paus och jag bara hoppades.

Jag fyllde 30 och fick mens i födelsedagspresent.

Sommaren kom, jag och M åkte upp till fjällen för att vandra Kungsleden. En vecka bara för oss, inga påklistrade leenden, inga smarta telefoner att fly till. Bara han och jag. Och det behövde vi. För det är jobbigt att hålla andan och hoppas att livet snart ska få fortsätta.

I juli kom min systerdotter och en månad senare fick jag och M träffa henne. Jag hade drömt om att få hålla henne och att vi skulle få ett alldeles unikt band tillsammans. Förstod inte att en 1-månaders varelse mest sover, äter och söker trygghet hos sin mamma och pappa. Jag var varken eller.

I augusti blev vi ett av de där ofrivilligt barnlösa paren, en remiss till utredning skickades in. Kanske borde denna milstolpe vara ännu ett nederlag men faktum var att jag äntligen kunde andas ut. För med den ”diagnosen” insåg jag att om jag ville att livet skulle handla om mer än att överleva så var jag tvungen att andas. Även om det betydde att acceptera att det är svårt för oss att få barn. Det kanske låter dumt att jag inte hade accepterat det innan, för det kom ju inte direkt som någon överraskning efter ett år av försök. Men för mig betydde den acceptansen att jag accepterade ett helt nytt liv, ett liv där jag inte själv kan bestämma om och när jag blir gravid, men också ett liv där jag bestämt mig för att leva med kampen om att kunna bli mamma en dag.

Vi tog blodprov och lämnade spermaprov. Jag funderade på hur resultatet skulle påverka mig, skulle jag klara av att vara anledningen till att M inte fått, eller kanske inte kan få, sin högsta önskan uppfylld? Ja, jag tänkte faktiskt så. Nu kan jag inse hur nästan kränkande de tankarna är mot vår kärlek. Jag vet ju att hans högsta önskan, precis som min, är att få ett barn tillsammans. Ett barn som är resultatet av vår kärlek och vår kamp, om barnet sedan började från mitt ägg och hans spermie, i ett provrör eller inte, eller ens kommer från min livmoder spelar mindre roll.

Hösten kom och vi fick veta att IVF var planen för oss. Det kändes bra att ha en plan. Den 18 november skickade remissen in.

Det blev december och jul. Det var dags att träffa min systerdotter igen och jag var rädd. Rädd för min sorg. Men hos henne utvecklades den till något annat, det var som hon hällde ner kärlek mitt i all min sorg – jag visste inte att de kunde existera tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma när min syster räckte över henne till mig för första gången, när jag blev inbjuden att vara en del av hennes liv. När hon skrattade och när hon såg på mig med de där stora och ärliga ögonen.

Och så kom julen, jag skulle ha mens men den kom inte och jag inledde julafton med ett ”inte gravid” på en kissticka. Mensen fortsatte att lysa med sin frånvaro och som något slags elakt, ironiskt skämt så kissade jag på en sticka igen för att avsluta 2015 i samma anda som resten av året – INTE GRAVID.

Så ja, det har i mångt och mycket varit ett jävla skitår, men det har också lärt mig så otroligt mycket. Och trots att jag och M har varit ett par i snart 10 år så är det först i år som jag har lärt mig att att vi verkligen är ett vi. Så jag säger hej då 2015 och välkommen 2016! Vad du än för med dig så kommer det bli ett händelserikt år. Ett år då vi ska gifta oss, då jag på något sätt ska bli klar med mitt nuvarande jobb och framförallt ett år då vi fortsätter att kämpa mot vår högsta önskan – mot dig. Och du ska veta att mamma och pappa väntar på dig, och välkomnar dig mer än något annat.

Annonser

5 reaktioner på ”Välkommen 2016!

  1. Oj… Vilket år! Lärorikt och tufft, på flera sätt! Men 2016 tror jag kommer bli ett fantastiskt år för er!
    Skåla in ett magiskt 2016 på torsdag, ta lärdom av året som har gått och blicka sen framåt!
    2016 är vårt år! Alla vi som kämpar!

    Kramar

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s