The art of flying

De senaste inläggen har handlat mycket om hopp och om att våga tro. Jag tror det beror på att det börjar bli så mycket svårare att tro på det när jag går in på mitt 16e försök (eller vad det nu blir). Liksom varför skulle det gå nu? Så de senaste månaderna har jag omedvetet stängt av när jag har börjat hoppats.

Denna månad tänkte jag försöka ge hoppet lite plats igen. Det är klart det kan gå och jag är så less på att känna mig avlägsen och bedövad; som att jag inte riktigt känner mina känslor utan bara betraktar dem. Denna månad tar jag hellre en krasch om det inte går. Vill hellre känna frustrationen, ilskan och smärtan än ingenting alls.

835b5b6c8a3701b786de766ac2cfc211

Dessutom vet jag ju att vi snart ska få hjälp så nu är det verkligen dags att sluta fega och bara hoppa. Eller som Douglas Adams skulle ha sagt:

”There is an art of flying, or rather a knack. The knack lies in learning how to throw yourself at the ground and miss”

Det är ju ändå den där lite magiska tiden på året då allt kan hända 🙂 Annars drar jag till Narnia ett tag för att ladda om och komma igen nästa år.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s