De små segrarna

I 7 veckor och 3 dagar har vi väntat på svar från cellprovet för att få skicka in remissen till ivf. Idag låg det två brev i lådan från Region Skåne. Det är konstigt hur många tankar som hinner tänkas på sekunderna det tar att gå upp för 2 trappor. Såhär gick mina tankar.

Två brev, varför är det två brev?! Det måste betyda att jag har cancer och det andra brevet är en kallelse till var man nu går om man har cancer. Då blir det ingen ivf, och nej, inget barn alls, för då går det inte ens att adoptera. Ska jag skita i att öppna breven? Då kanske det aldrig har hänt?

Som så ofta nu för tiden så gick tankarna direkt till barnlösheten, cancer verkar för mig nu vara lika med inga barn. Första tanken är inte längre ”shit, jag kommer att dö”.

Hursomhelst så skakade hela jag när jag väl kommit innanför dörren. Jag öppnade såklart breven trots katastoftankarna och i det ena så stod det så väldans odramatiskt helt enkelt bara: ”Ditt cellprov från livmoderhalsen var normalt”

Det andra var en remissbekräftelse, så senast 3 månader från den 18 november ska vi bli kallade till RMC.

Jag skakar fortfarande, så lättad och så glad över att vara ytterligare ett steg närmare. Det är nog många steg kvar att gå, men jag tar ett i taget och försöker att komma ihåg att även resan har sitt eget värde.

3 reaktioner på ”De små segrarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s