Det här med att inte känna efter, att inte hoppas… Det går liksom inte när jag längtar ihjäl mig så efter dig. Kommer på mig själv med att fundera på vem du är, vem du kommer att bli. Allt jag vet just nu är att jag redan älskar dig på ett helt annat sätt än vad jag någonsin älskat någon förut. Så självklart på något sätt. Så vilkorslöst.
Jag hoppas så att du växer där inne. Hade varit så passande att du i så fall under dina första dygn som ett litet frö har varit omgiven av något så gränslöst vackert som den vilda fjällvärden. 
familjenoe 